Valvinsten är aldrig given

Politik2014-09-27 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Tiden efter ett val kan innebära olika processer och handlingsmönster beroende på valutgången. Jag har varit med om både valvinster och förluster. Under valrörelsen var det många möten och åsikter som jag mötte. Lugna sakliga debatter utan större övertramp och stor respekt för demokratins spelregler. Alla på tå inför valdagen. Vi kan aldrig räkna hem en vinst innan ett val då det hela tiden finns rörelser åt olika håll.

Jag var inte förvånad på valnatten när resultatet kom fram. Jag var beredd på att Sverigedemokraterna skulle kunna få en vågmästarroll i vårt regionfullmäktige - utan att egentligen finnas med i valrörelsen! Påminner en del om när Gottlandspartiet kom in i fullmäktige via en annons där det utlovades en skattesänkning på tio kronor. Trovärdigheten är inte stor.

Om tröttheten redan präglar SD så är entusiasmen hos FI över sitt mandat desto mer spännande. Ska bli intressant att följa. På Gotland håller vi nu på att bilda en majoritet där vi redan i ingångsläget har ett stort förtroende för varandra. Förutsättningarna, trots de ständiga ekonomiska utmaningarna, är goda. Avsiktsförklaringen blir ett viktigt dokument om färdriktningen de närmaste fyra åren.

Stefan Löfven har ett tufft jobb att få ihop sin majoritet. Eftersom han är målmedveten och van förhandlare tror jag att förutsättningarna även där är goda. Varje majoritetsbygge är en utmaning och ännu större är det nog att klara av en förlust och återigen befinna sig i opposition. Det är tydligt att det finns de som är i total obalans och som i sociala medier visar på en form av klassförakt.

Det finns i kommentarer kring troliga finansministern Magdalena Andersson att det är obegripligt att hon som mer eller mindre nolla ska kunna ta över efter Anders Borg. Sanningen är enligt Dagens Industri att hennes CV slår Anders Borgs med hästlängder!

Ett annat uttryck för detta är när människor talar om vår näste statsminister som en okunnig svetsare. Ett tydligt klasshat som jag trodde hade försvunnit med kunskapssamhällets framväxt. Det är tur att vi har en demokrati som varken tar hänsyn till inkomst eller klass.