Vänder sitt eget kön ryggen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ordet kvinnosak avslöjar henne, att hon är genusblind, vilket varenda lågavlönad barnskötare och undersköterska kan tillstyrka med sina löneuppgifter eller anställningsvillkor.
Det kan centerkvinnor som lönearbetar deltid utanför, men gratis på gården med urbota dålig pension bekräfta.
För att inte tala om de bondhustrur som efter ett liv av slit och släp ofrivilligt tvingas byta sin invanda miljö och trädgård mot en tvårummare i något av Hemses mindre roliga bostadsområden. På fickan har de en ringa pension i förhållande till det arbete de lagt på "hans gård". Någon påhejare i rättvisefrågor i Eva Nypelius har öns kvinnor inte att förvänta, om hon inte väljer att ta in verkligheten.
Det är ytterst beklämmande att yngre kvinnor som hamnar på höga politiska poster inte har skaffat sig en bred samhällsanalys.
Bärare av ojämställdhet
Jordbruket är bärare av ojämställdhet. Eva Nypelius har till skillnad från LRF inte gjort läxan. Hon är fortfarande präglad av den stereotypa bild av bonden och skogsägaren som fortlever i hennes och många bönders släkte.
Numera ägs 40 procent av privat jord- och skogsmark av kvinnor. Det har LRF blivit medveten om och har därför gjort läxan och tillsatt en jämställdhetsakademi.
Statistiken i gröna näringar visar inte på dess reella villkor. Kvinnor " hjälper till" i företaget/lantbruket och får därför låg ersättning vid sjukdom och barnafödande. Kvinnors låga pension efter hårda år i gotländsk lantbruk borde få Eva Nypelius kinder att brinna.
Det finns all anledning att diskutera arvsfrågor och ägande för många kvinnor i gotländska lantbruk. Det är, får Eva Nypelius ursäkta, en " kvinnosaksfråga" som borde ha legat på LRF:s och centerns bord under hela 1900-talet.
När en högt uppsatt centerkvinna år 2010 inte har kunskap om sin egen könshistoria eller den värdeförskjutning som ligger bakom ordet "kvinnosakskvinna" är det närmast tragiskt.
Reformer efter kamp
Eva Nypelius brandfackla känns som sprungen ur 1800-talet. Hon tar de reformer som gynnat också henne för givna. Att kvinnor gavs möjlighet att arbeta i statliga befattningar efter giftermål först 1938.
Dagis och fri abort under 70-talet inrättades efter kamp för att inte tala om sambeskattningens upphörande.
Ingenting kring kvinnors ekonomiska eller politiska självständighet har män varit tillskyndare till.
Uppenbarligen besökte hon inte LRF:s seminarium kring jämställdhet under Almedalsveckan där en LRF-utredning om "Företagande, familj och fritid i de gröna näringarna" visade på att det är dåligt ställt med jämställdhet just i jordbruket och att jordbruket behöver både kvinnor och män som verkar för en bättre könsmaktsordning.
Kvinnornas vapendragare?
Samtidigt som Eva Nypelius själv önskar mer makt, strävar efter en riksdagspost, vänder hon sitt eget kön ryggen. På samma sätt som vita kvinnor vänt svarta kvinnor ryggen.
Fråga er kvinnor som män, om hon genom att blotta sin ovilja på områden som gäller halva öns befolkning, är den rätta som riksdagskandidat att företräda lantbrukets kvinnor. Är Eva Nypelius alls kvinnornas vapendragare?