Vanföreställningar om väljarna
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Blir utfallet också det av medierna antagna - och i många fall uppenbart önskade - har moderaterna begått ett misstag inte bara i sakfrågan utan också vad gäller strategiska vägval.
De nya moderaternas grundanalys är helt riktig: Politiken måste befrias från dogmatik och anpassas till den verklighet folk faktiskt upplever. Folk upplever till exempel inte att välfärdsstaten är ideologiskt förkastlig.
Men de upplever inte att vår ordning för äktenskap är en skriande diskriminering som bottnar i homofobi heller. Liksom de för den delen inte heller upplever att det finns en könsmaktsordning och att feministiska teorier är ett måste för att blottlägga orättvisa maktförhållanden i deras vardag. Det är ju också uppfattningar som nu sanktionerats av partiledningen.
Det finns en stor skillnad mellan föreställningar och föreställningar. Föreställningen om det svenska välfärdssystemets legitimitet är bred och folklig. Men föreställningen att äktenskapsbegreppet är diskriminerande eller att genusteorier är sanna och viktiga, det är värderingar som formats över folks huvuden, i den självbekräftande bubbla av akademiker, organisationsföreträdare och debattörer som utgör svensk elit. Det handlar om politisk korrekthet och det är en helt annan sak än reella opinioner.
För politiska partier är det förstås oerhört lätt att förväxla elitens dagordning med egentliga opinioner. Politiskt korrekta värderingar präglar alltid den offentliga debatten oavsett hur svagt folkligt stöd de har. Men därför är det också desto viktigare att partierna är vaksamma på detta, och moderaterna är inget undantag.
Här är det faktiskt värt att påminna om att såväl de gamla som de nya moderaterna har haft svårt att hantera denna slags sortering av värden. I Bo Lundgrens parti kunde yngre företrädare plädera för rätten till månggifte utan att blinka. Det har i många år funnits en svårighet att intellektuellt värja sig mot vänsterns kulturradikalism.
Moderaterna måste förnya sig, är den nuvarande ledningens tydliga budskap till de aktiva. Och det är svårt att säga emot. Men det finns förnyelse och det finns förnyelse. Den förnyelse som vore mest välkommen är ändå den där moderaterna en gång för alla mäktar med självständiga och borgerliga definitioner av de värderingsproblem som moderna sociala mönster ställer samhället inför, och inte bara sväljer vänsterns.