LEDARE: Vanligt valfläsk eller sossig sufflé?

Vid val vankas valfläsk. Det gäller oavsett om regeringen leds av nymoderater eller sahlinister. Det ligger i sakens natur att den sittande regeringen smörjer viktiga väljargrupper inför ett kommande riksdagsval för att säkra sitt mandat. Valfläsk kan regeringens satsningar på studenter kallas; en grupp där många unga naturligt sett återfinns och där stödet för regeringens politik i allmänhet och för Moderaterna i synnerhet är lågt. Tisdagens besked om sänkt skatt till pensionärerna kan också sägas falla inom den kategorin då ju pensionärerna är en stor ( 1,6 miljoner är över 65 år i Sverige) och därmed viktig väljargrupp. Gemensamt för de båda grupperna är att de har staka intresseorganisationer; SFS på studentsidan och en mängd pensionärsföreningar med allt från det i praktiken s-märkta PRO till det mer borgerligt präglade SPF.

Så handlar allt om taktisk väljarmaximering och effektiva lobbyorganisationer? Nej, verkligheten är inte så enkel. Både studenter och pensionärer är grupper som i många år levt på marginalen. År 1990 tyckte 96 procent av Sveriges dåvarande studenter att studiemedlet helt eller till stor del täckte deras levnadsomkostnader.
Idag menar bara 20 procent av studenterna som anser att ekonomin går ihop. Idag får en "vanlig" student som har studiemedel med fullt bidrag och lån ut 7820 kronor i månaden. För gruppen pensionärer är bilden delvis annorlunda eftersom det ekonomiskt sett är en väldigt heterogen grupp. Det finns pensionärer med mycket god ekonomi, samtidigt som det finns de som lever ur hand i mun. För dessa sämst ställda pensionärer finns garantipensionen som i storleksordningen ligger strax under den genomsnittlige studentens månadsinkomst, för en ogift pensionär handlar det om 7 597 kronor i månaden. Här kan man verkligen tala om för mycket månad kvar i slutet av pengarna.

För dessa grupper är Alliansregeringens satsningar mer än välkomna. De 2071 personer som idag studerar med studiemedel vid Gotlands Högskola kan nu se fram emot att från årskiftet få 350 kronor mer i månaden. För de 5600 gotländska pensionärer som idag helt eller delvis uppbär garantipension kan regeringens förslag innebära 300 kronor mer i plånboken. De kan tyckas som lite pengar men för människor i marginalen kan det innebära en skillnaden på att få ekonomin att gå ihop en månad eller inte.

Att oppositionen angriper regeringens förslag är naturligt, det är deras jobb. Men när Tomas Östros denna gång går ut och meddelar att pensionärerna skulle fått ännu lägre skatt med en socialdemokratisk regering vid rodret är han inte trovärdig. De socialdemokratiska skattespåren förskräcker, den skattesats som fram tills nu gällt för pensionärer har i alla år under socialdemokratisk styre i stort sett varit densamma. Då var det som idag beskrivs som höjden av orättvisa, något som knappast ägnades ett tanke på socialdemokratiska partihögkvarteret.
Att dessutom just pensionärerna skulle undantas från vänsterkrafternas enorma skatteiver är osannolikt. Östros tal om rödgröna skattesänkningar riktade mot pensionärerna löper stor risk att vara tomma ord.

Visst kan man som socialdemokratiska bloggare nu gör, benämna regeringens förslag valfläsk. Men vad ska man då kalla Östros förslag för? Kanske för sufflén, den lovar allt till alla men när väljaren och verkligheten sätter gaffeln i den så pyser den i hop och avslöjar sitt innehåll; luft. Frågan är vilken maträtt som smakar bäst i valet nästa år.

Ledare: Vanligt valfläsk eller sossig sufflé?