Den vänster som oroade sig för att alliansen skulle bli storkapitalets regering kan sova gott om nätterna. Även om flera av de reformer som genomfördes 2006-2010 stod på Svenskt Näringslivs önskelista har tempot sedan omvalet mattats av. "Sverige har blivit en fet katt", basunerade Stefan Fölster, Svenskt Näringslivs chefsekonom i en ny bok i början av sommaren.
Uttryckets engelska original, "a fat cat", syftar på ett nöjt och välmående husdjur som inte ids sträva efter nästa mål. Svenskt Näringsliv, däremot, har snarare blivit en övergiven sommarkatt som står jamande utanför Rosenbad, där ingen ens överväger att öppna dörren.
Sedan Fredrik Reinfeldts Almedalstal 2011, där statsministern talade om så kallade särintressen, har många påpekat att näringslivet minsann inte är något särintresse. Utan företagen stannar Sverige, det säger till och med S-ledaren Stefan Löfven. Basindustrin, skogen och malmen gjorde Sverige rikt. Vi behöver energilösningar som företagen har råd med. Trösterika ord? Bara för den obotlige optimisten. Löfven är trots allt en man som för att få majoritet i riksdagen kommer behöva stöd av både MP och V.
Svenskt Näringslivs framtidsutsikter står alltså mellan en moderat statsminister som bestämt stänger dörren, och en socialdemokratisk som kramar sönder dem, men kommer att samarbeta med tillväxtskeptiska miljöpartister och vinstfientliga vänsterpartister.
Samtidigt som det går dåligt för lobbyorganisationen Svenskt Näringsliv går det ganska bra för det svenska näringslivet. Men det kan svänga snabbt - om kronan fortsätter stärkas mot euron kommer exportföretagen få problem. Och på Dagens Nyheters debattsida räknade Stefan Fölster upp flera möjliga hot: höjd a-kassa, höjd arbetsgivaravgift för unga och svårigheter för arbetsgivarna att hitta kompetent personal. Även om debattartikeln handlade om ungdomsarbetslösheten var hoten som påtalades sådana som snarare irriterar företag än ungdomar.
Bland allianspartierna är det främst Centerpartiet och Folkpartiet som vill framstå som näringslivsvänliga. Samtidigt är Kristdemokraterna det enda parti som utan att skygga och krångla med formuleringarna svarar ja på frågan om man ska få göra vinst i välfärdsföretag. Folkpartiets Jan Björklund, länge varm friskolevän, har det senaste året blivit allt mer orolig för att så kallade riskkapitalister ska satsa på snabba vinster i skolvärlden.
Centerpartiets Annie Lööf ger gärna skattemiljoner till miljardföretaget Facebook för att bygga serverhallar i Sverige, men några breda näringslivsreformer har hon ännu inte presterat i rollen som näringsminister.
Och utanför dörren står katten och jamar.