Onsdagen var Vänsterpartiets och Jonas Sjöstedts dag. Fördelen med Vänsterpartiet är att det alltid levererar - klart, tydligt och med synnerligen stora bokstäver. Nackdelen är att partiet är så verklighetsfrånvänt att inte ens Dala-Demokratens Göran Greider, som nyligen slog ett slag för Aftonbladets kulturchefs vurmande för massmördaren Lenin, kan tänka sig att lägga en röst på det.
Som fjärde parti ut hade V få nyheter att bjuda på. Dagens budskap bestod av ett nylagt förslag baserat på partiets gamla slagdänga att förbjuda vinster i välfärden.
Det enda andra parti som än så länge har gett uttryck för liknande sympatier är Miljöpartiet. Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven har vagt uttalat sig mot att förbjuda vinster i välfärden, men har ännu att tydligt markera mot partiets mer vänsterlutande grenar i denna fråga. Det måste han göra på partiets dag på lördag.
LO driver sedan kongressen för två månader sedan den vinstförbjudande linjen och om det inte görs tydligt att S inte står bakom det kravet riskerar utvecklingen av den privata välfärdssektorn att komma av sig. Ingen kan väntas vara villig att lägga både sin tid och sina pengar i en korg som kanske snart är förbjuden. Därmed riskeras också den valfrihet som vi har fått på senare år. Det är en utveckling som vore ytterst beklämmande och direkt skadlig för den svenska ekonomin.
Den mångfald som nu har börjat uppstå på exempelvis vårdområdet är viktig. Den ger oss möjlighet att välja den utövare som passar oss bäst, som är tillgänglig när vi behöver det och ger oss därmed möjlighet att bättre styra våra egna liv. Det handlar om egenmakt och livskvalitet och är absolut nödvändigt för att skapa den grundläggande trygghet som gör det möjligt för människor att satsa tid och pengar på nya projekt som driver ekonomin framåt.
Att omintetgöra grunden för den tryggheten är att försämra förutsättningarna för den välfärd man påstår sig värna. En mindre ekonomi har mindre pengar tillgängliga för trygghetssystem, skola och vård.
För Vänsterpartiet är dylika paradoxer verken något nytt eller något man skyr. Exempelvis erkände Lars Ohly att värnskatten är direkt skadlig för ekonomin. Att den finns innebär också att summan skattemedel är mindre än den annars hade varit, och därmed får även välfärden mindre pengar än annars hade kunnat vara fallet. Ändå ville Ohly, och partiet, inte ta bort den. Det var en viktig princip, menade han.
Likadant är det nu. Genom att följa vad som kallas en principiellt viktig ideologisk linje slår man undan fötterna för den gemensamma trygghet man samtidigt säger sig försvara. Det är den logiska följden av att dogmatiskt följa principer med bristande verklighetsförankring.