Vänsterns problem ökar

Politik2006-05-02 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Samma dag som vänsterpartiets partistyrelse skulle sammanträda kom Temo med dyster statistik. Där är vänsterpartiet minst av riksdagspartierna med stöd från bara 5,1 procent av väljarna. Därmed är vänsterpartiet tillbaka på den nivå partiet hade i början av 90-talet. För att hitta en sämre siffra i en Temomätning måste man gå tillbaka till augusti 1994, då stödet var 5,0 procent.
Men Temomätningen bekräftar egentligen bara en utveckling som pågått sedan 1999, då vänstern i en mätning hade stöd av 15 procent av väljarna. Då stod Gudrun Schyman och vänsterpartiet på topp i sin missnöjeskritik mot s-regeringens ekonomiska sanering av statsfinanserna. Men genom att Göran Persson efter valet 1998 började samarbeta med vänsterpartiet tvingades Schyman ta åtminstone ett visst ansvar för den politik som fördes, utan att få något synbart inflytande. Det gjorde att opinionssiffrorna började dala, och i valet 2002 förlorade vänsterpartiet en tredjedel av sina väljare.
Sedan Schyman tvingats avgå som partiledare 2003 efter att hennes skattebedrägeri avslöjats, har också de politiska motsättningarna kommit i dagen på allvar. Lars Ohly, som under många år samarbetade med Gudrun Schyman som partisekreterare, fortsatte kalla sig kommunist och gav den hårda falangen stort spelutrymme. Det ledde till många avhopp bland dem som snarare ser sig som vänstersocialister. Riksdagsledamoten Karin Svensson-Smith, som var en av de v-riksdagsledamöter som kryssades in i riksdagen, hoppade av och gick med i miljöpartiet, medan många kommun- och landstingspolitiker bildat lokala vänstergrupperingar.
På några håll i landet har partistyrelsen godkänt att vänsterpartiet och miljöpartiet samarbetar lokalt om gemensamma listor. Det förekommer främst där partierna haft svårt att hitta tillräckligt många kandidater var för sig.
Men i Uddevalla har en sådan tvärpolitisk lista utformats utan godkännande av partistyrelsen. Därför var ett av ärendena på partistyrelsens lista på fredagen att utesluta de vänsterpartister som står på denna lista. "Det finns inget parti som accepterar att medlemmar ställer upp på en konkurrerande lista", sade Camilla Sköld Jansson, andra vice ordförande i vänsterpartiet, inför mötet.

Utrensning
Men det var partistyrelsen som såg till att det blev en konkurrerande lista. Partiavdelningen i Uddevalla hade beslutat om en lista med beteckningen Solidariskt Uddevalla, där både vänsterpartister, miljöpartister och partilösa finns med, och bett om partistyrelsens godkännande. Istället drev partiledningen på för att några vänsterpartister skulle sätta upp en egen lista. Därmed öppnades för uteslutning av den mot partistyrelsen oppositionella gruppen.
Att ett parti på nedgång tycker sig har råd med att utesluta aktiva medlemmar kan kanske förvåna. Men det verkar som om den dominerande gruppen, med Camilla Sköld Jansson och Kalle Larsson som drivande, vill rensa ut dem som inte är renläriga.
Det har också fått till följd att många av de tongivande i riksdagsgruppen nu lämnar arbetet. Det gäller till exempel riksdagsgruppens ordförande Lars Bäckström, skatteexperten Per Rosengren och energiförhandlaren Lennart Beijer. De hör alla till den pragmatiska grupp som tagit stort ansvar i samarbetet med regeringen, liksom Karin Svensson Smith gjorde innan hon tröttnade.

Ökade spänningar
Nu ser det ut som om vänsterpartiet istället för att slåss om positionen som tredje största parti på nytt får kämpa om att klara fyraprocentspärren. Lars Ohly som var den självklare efterträdaren till Gudrun Schyman har inte lyckats neutralisera de politiska spänningarna. Tvärtom verkar han ha underblåst dem.
Men kommunismen har ingen framtid. Det kommer väljarna säkert att visa vänsterpartisterna. Frågan är om det fortfarande finns fyra procent kommunister i Sverige.