LIBERAL KOMMENTAR
Där vi söker lösningar, söker vänstern problem. Skillnaden mellan Socialdemokraternas reformistiska och Vänsterpartiets revolutionära ideal beskrivs träffande av en ung socialdemokrat i Timbro-rapporten "Maktens ok".
Även om Jonas Sjöstedt vill bilda regering med S och Miljöpartiet, kommer V att fortsätta sin oresonliga kamp. Oavsett demokratiska och ekonomiska framsteg kvarstår Vänsters förutbestämda bild av kapitalismen som ett ojämlikt förhållande mellan styrande och styrda; arbetsgivare och arbetstagare.
Att alla marxistiska stater har kört fast i proletariatets diktatur och politbyråer, förändrar inte att kärnan i V:s idétradition är kompromisslöshet. Även dagens socialistiska och feministiska Vänsterparti lär göra vad man kan för att försvåra maktutövandet för den fackligt skolade, samförståndsinriktade Stefan Löfven.
Socialdemokraterna kommer att tvingas till långtgående eftergifter för att hålla ihop en regering som inkluderar Sjöstedt och i "Maktens ok" drar skribenten och pr-konsulten Janerik Larsson viktiga lärdomar av vårens nordiska regeringskriser.
När regeringschefer släpper in samhällsomstörtare i värmen blir förhandlingarna snabbt frostiga. Både Socialistisk Folkeparti i Danmark och finska Vänsterförbundet har under årets inledande månader återgått till opposition. Samma vänsterpartier som inför makttillträdet hyllade kollektiva beslutsprocesser, agerade som mest egoistiskt när kompromisser och ansvarstagande krävdes.
I Danmark har koalitionen med SF varit direkt förödande för Socialdemokraterna. Redan när Socialistisk Folkeparti imploderade framför tv-kamerorna i slutet av januari – som en följd av den färska partiledaren Annette Vilhelmsens svårigheter att hålla ihop folketingsgruppen, vars medlemmar bland annat ifrågasatte regeringens beslut att sälja en femtedel av statliga energibolaget Dong – var statsminister Helle Thorning-Schmidt rejält tilltufsad.
Stödet för Thorning-Schmidt, hennes regeringsförklaring från 2011 heter ironiskt nog Et Danmark der står sammen, ligger i dag och puttrar under 20 procent. Den politiska risken med att släppa in vänsterpartier i regeringsställning är alltså hög – både för väljare som prioriterar en budget i balans, och för S-märkta pragmatiker som bildar kabinett med konfliktdrivna populister.
”Vi är redo att vinna valen i år, vi är redo att ta över”, konstaterade en stridslysten Jonas Sjöstedt, när Vänsterpartiet i Stockholm klubbade sin riksdagslista. Han utelämnade att ett långvarigt regeringsinnehav kräver en realistisk syn på vad man kan göra med den politiska makten.