Pacta sunt servanda - avtal ska hållas. Det är en viktig princip i internationella relationer. När en regering ersätts av en annan bör den nya vara försiktig med att bryta tidigare regeringars ingångna avtal. Det skulle förstöra kontinuiteten och trovärdigheten i statens relationer till andra länder. En stat som ingår avtal med en annan måste kunna lita på att avtalet hålls, även om den andra staten likt Sverige är en demokrati och därför titt som tätt byter regering.
Därför kan skulden för den svenska inblandningen i Saudiarbien inte skyllas på försvarsminister Sten Tolgfors. Samarbetet mellan Sverige och den saudiska regimen inleddes av Göran Perssons socialdemokratiska regering. Om den nya regeringen hade rivit upp avtalen skulle det ha skadat Sveriges internationella anseende.
Trots det verkar det som att det faktiskt var nära att ske. Folkpartiet och Kristdemokraterna uppger att de försökte få Moderaterna och Centern att gå med på att avsluta samarbetet med Saudiarabien.
Därför ska det nu bli intressant att se hur det parlamentariska systemet hanterar den debatt som måste följa Sveriges radios avslöjande om svensk hjälp till en saudisk vapenfabrik.
Frågan om vapenexport till Saudiarabien splittrar både Alliansen och oppositionen. Kanske kan man till och med tala om två helt andra block i svensk politik när det kommer till vapenexport.
På ena sidan har vi de idealistiska partierna. Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna. De vill helt sluta exportera till länder som inte garanterar sina medborgares mänskliga rättigheter. Folkpartiet och Kristdemokraterna försökte riva upp samarbetet med Saudiarabien. Miljöpartiet var snabbt ute och KU-anmälde försvarsministern då omfattningen av samarbetet uppdagades. De tre vill att demokratiska och humanitära principer ska vara överordnade praktisk nytta i utrikespolitiken.
På andra sidan har vi ett block som kan beskrivas som det realistiska. Det består av Socialdemokraterna och Moderaterna. De förra tog initiativ till samarbetet med Saudiarabien. De senare har valt att förlänga det. I riksdagen röstar M och S tillsammans i frågor om vapenexport. Deras gemensamma linje är outtalad, men i handling innebär den att Sverige ingår försvarspolitiska avtal om de möjliggör inkomster och jobb till Sverige. Avtalsländernas inrikespolitik är i sammanhanget inte ointressant. Men den underordnas de långsiktiga ekonomiska och realpolitiska intressena.
Varken Socialdemokrater eller Moderater känner förmodligen någon ideologisk närhet eller ens sympati för regimer som de i Saudiarabien, Pakistan och Kina. Men däremot värnar båda partierna svenska jobb och svensk industri, samt en stabil utveckling i Mellanöstern. Det är möjligt att det är Socialdemokraterna och Moderaterna som egentligen har mest rätt. Men om de är övertygade om det bör de också stå upp för sin politik i det demokratiska samtalet. Svenska folket förtjänar att vara välinformerade om statens utrikes relationer.