Vi har ingen uppgift om att du opererats.
Den frasen möts jag av när jag på hemväg från Huddinge sjukhus med bandagerad fot vill få fatt i en rullstol. På Huddinge håller man handfast i sina rullstolar. Nehej, tänker jag, men det hjälper mig inte just nu, inte på en fredag eftermiddag när färjan anländer och vi som äkta par tillsammans har en frisk hand och två som går på kryckor.
Laga mat på två kryckor?
"Du får ta det med hemvården i Slite på måndag blir beskedet", medan kapten Wassberg vrålar på högsta volym och omöjliggör alla samtal. Hur i herrans namn skall jag kunna laga mat på två kryckor?
Väl i land ringer jag kommunens växel och ber att få tala med hemvården personligen, absolut inte fler telefonsvarare. Jag blir kopplad till Korpen och får efter diskussion komma förbi och hämta en rullstol. Med rullstolen följde beskedet " att så här gör man inte ".
Hur gör man då om man som patient lever i otrygghet under lång tid utan besked om operation och operationen inte visar sig vara inskriven enligt de rutiner som uppenbarligen gäller i kommunens vård, men i mitt fall inte fungerade? Jag har vid varje läkaremöte påtalat min hemsituation, att den måste lösas.
Jag plockade fram Framtidsutredningen om hälso- och sjukvård på Gotland det första jag gjorde när jag intagit kökssoffan. I den står " att fokus skall läggas på att skapa ingångar i vården som skapar trygghet samtidigt som de är effektiva ". Att vården på Huddinge sjukhus var effektiv är ingen tvekan om och njutbart var de ständiga återkopplingarna mellan sjukvårdspersonal, patient och personal. Något som skapade ett lugn och en trygghet, men också en känsla av delaktighet. Ingen talade över ens huvud.
En slimmad personal på en kirurgavdelning räcker dock inte till när patienter får blodtrycksfall eller kräks. Men är man smart drar man ut lådan i sängbordet. Den rymmer några liter och spar merarbete för personal.
Väntan och värk
Trygghet uteblev under en lång period från första läkarbesök på Visby lasarett och till operation. Så många månader av väntan och värk och nedsatt rörlighet. Att inte veta är det svåraste och att inte veta efter operationen gör det tyngre.
Det känns som man belastar sjukvården i stället för att betrakta mina berättigade frågor som hälsofrämjande åtgärder.
Hur blir du snabbare frisk igen, jo om du får den hjälp du efterfrågar förmodligen eller om sjukvården utövades i ett regionsamarbete mot Stockholms läns landsting på lika villkor genom att förbättra och utveckla de organisatoriska förutsättningarna.
Varför inte inför operation och behandling i utomlandsting lämna en skriftlig information om vilka villkor för hemresa och hemvård som gäller och lämna besked om att just din hemvård där du bor har en uppgift om vad som komma skall samt namn och telefonnummer.
Därmed kan du förbereda hemkomsten utan stress. Det kallar jag att skapa trygghet. Hemresan, enligt Huddinge, ansvarade mitt landsting för. Ring reseservice, sa man. Reseservice svarade "att de bara var en resebyrå, ring din läkare blev svaret ". Det kallar jag rundgång och glappet om ingen tar i frågan blir stort. Ändå förväntas jag lämna sjukhuset på egen hand.
Sjukhusmat som liknar grisföda
Vården skall utformas med utgångspunkt från ett hälsoekonomiskt synsätt och förebyggande kan man också läsa i framtidsutredningen, den utredning som politikerna slängde i papperskorgen.
Så får man också en sjukhusmat som mer liknar grisföda. Den som påstår att plastmat är ätlig och god har aldrig tvingats inmundiga den dag efter dag.
Jag lyssnade vid måltiden till en äldre gotländsk man som svor ve och förbannelse över sin kvällsmat. Är man sedan vegetarian och tvingas äta uppvärmda grönsaker som tagit smak av plast och samma mat två dagar i rad, så upplevs det varken hälsosamt eller förebyggande.