Idag kan det vara svårt att förstå den starka ställning Sverige hade i världen och den uppmärksamhet som knöts till Olof Palme så sent som för 30 år sedan. Skotten på Sveavägen i Stockholm den 28 februari 1986 gav eko över världen. Ett mord på öppen gata.
Politiska ledare från 132 länder deltog vid begravningsceremonin i Stadshuset. Det visade på Palme som statsman och Sverige som ett intressant land.
Och inte är mordet uppklarat. Märkliga turer har kantat utredningen. Plågsamt att såret inte riktigt vill läka. Det skaver, det gör ont ännu efter 30 år.
Den 10 september 2003 var det dags igen. Sveriges utrikesminister Anna Lindh mördades på varuhuset NK i Stockholm. Ännu en ledande socialdemokrat som hade satt avtryck i världen och i svensk politik. Då utmanar man onda krafter.
Två traumatiska händelser där generationer svenskar har minnesbilder som etsat sig fast. Bilder som när som helst kan plockas fram. När Palmemordet skedde var jag i barndomshemmet i Västergötland. Min mor väckte mig och sa att det var nåt konstigt i TV, nåt med Palme. Snabbt fick vi klart för oss vad som hänt, nåt så oförklarligt.
Mordet på Anna Lindh fick jag höra i bilradion på väg till en guidetur på Stora Karlsö för en grupp från Kanslihuset i Stockholm. Det blev en speciell dag som fick inledas med en ceremoni då flaggan halades till halv stång på ön. Och så mordet på president Kennedy 1963. På besök i barndomshemmet med kristallklara minnen en vintrig novemberdag.
Dramatiska händelser bär vi alla med oss genom livet – antingen de hänt i vår närhet eller i världen. Minnesbilder som på något sätt präglat oss och påverkat oss. Hur, det vet vi nog inte riktigt.
Successivt har Sverige tappat i ranking som ett intressant välfärdsland och att spela en aktiv roll i världen. EU har lagt en våt filt över enskilda länders och politiska ledares möjligheter att sticka ut. Värt att reflektera över.
Världen är inne i en bekymmersam tid nu. Åtminstone den del av världen som vi överblickar. Den distinktionen bör göras, för Asien, Afrika, Australien och Sydamerika har vi dålig koll på. Det är som om världen bara består av Europa, USA, Mellanöstern och Putin.
Det är då man längtar efter en Palme som höjer blicken. Som kompromisslöst verkar efter devisen ”Alla folks frihet – Hela världens fred”.
Att ledare och internationella organ (FN med flera) effektivt och framsynt verkar för alla människors lika rättigheter. Som inser att kvinnor måste in i fredssamtal och fredsprocesser. Som inser att det är barnen som kommer att forma världen framöver.
Dagar nu som vi ägnar åt att minnas, men framför allt rikta blicken framåt mot en rättvis värld.