Det politiska landskapet är förändrat i Sverige, liksom i många andra länder.
Socialistiska partier söker efter nya idéer och sin identitet, det gäller även för Socialdemokraterna.
Moderaterna fortsätter att agera som "det nya arbetarpartiet", och lanserar ett femte jobbskatteavdrag.
Men var finns de nya idéerna och visionerna? Om vi skulle titta in i framtiden, hur ser Sverige ut 2025?
Jag saknar framtidsfrågorna i svensk politik. Om det beror på bristande ork, förmåga eller vilja vet inte jag.
Det kan nog variera från ett parti till ett annat. Men en tydlig tendens är att partierna styr allt mer efter opinion, och mindre från ideologiska utgångspunkter.
Vilka konsekvenser kommer det att få på sikt om målet är att röstoptimera efter spinndoktorernas råd, istället för att leda utifrån ideologi, visioner och målbilder om framtiden?
Jag kanske spetsar till det lite men tyvärr upplever jag en avsaknad av detta hos dagens ledare. En ledare ska leda inte bli ledd!
I veckan lyssnade jag på ett intressant föredrag av Jenny Madestam från Stockholms universitet. Hon beskrev en bild av att svensk politik är i brytningstid, och att ovanligt mycket är öppet inför nästa val. Socialdemokraterna är ännu kvar i en djup existentiell kris efter sitt sämsta val någonsin. Vänstern dras med interna slitningar och falanger, vad kan hända om en förnyare tar över rodret efter traditionalisten och den internt kritiserade Ohly? Nya språkrör ska väljas i Miljöpartiet, vilken kurs kommer de att staka ut?
Kristdemokraterna och Centern har båda någon typ av identitetskris, och behov av att bli tydligare mot väljarna. Moderaterna har tagit täten i svensk politik men lider av idétorka. Folkpartiet är tydligt i vissa frågor, och står i vissa fall för värden som Moderaterna tonat ner, men kompromissar också om för Folkpartiet liberala kärnfrågor. Sverigedemokraterna har dessutom etablerat sig som ett riksdagsparti.
Vi är inne i en tid av förändring. Inte minst människors värderingar förändras, eftersom människors vardag inte är den samma idag som för 30 år sedan. Vi lever idag i ett välfärdssamhälle och har det generellt sett ganska gott ställt. Relationen mellan människor och samhälle förändras över tiden. För 30 år sedan var vi mer kollektivt orienterade, medan vi idag är mer individualiserade. Att ha förmågan att se och förstå vad som behöver göras nu och i framtiden när utvecklingen går snabbt är inte så lätt, men nödvändigt.
Jenny Madestam menar att förändringar i svensk politik kan leda till att blockpolitiken upplöses. Jag tror det skulle vara hälsosamt. Vi har idag två jämnstora större partier, och en hel kader av mindre. Flera behöver förtydliga vad de står för. Flera har precis bytt, eller står inför ledarskiften. Jag hoppas det kommer att leda till förnyelse och mer debatt i svensk politik. Det är bra att det går bra för Sverige idag, men det är minst lika viktigt att vi tar långsiktiga beslut med sikte på framtiden.