När jag skriver rubriken ramlar Gotlands Allehanda ner i brevlådan. Och därmed Bengt Hammarhjelms utmärkta kommentarer till det svenska flygvapnets insatser i Libyen. Bakgrunden till Bengts kommentarer grundar sig vad jag förstår i generallöjtnant Carl Björemans nyutkomna bok "Försvaret i förfall. Konsten att lägga ner försvaret utan att någon bryr sig". Och just uttrycket vem bryr sig är tyvärr ett faktum. Var finns idag alla de sakkunniga och militärer från förr som hade kuraget att säga ifrån när landets försvar redan har startat ett nytt misstag. Baserat på samma katastrofala missbedömning som gjordes 1929 och som inte fick vårt lands försvar på fötter igen förrän när kriget var slut 1945.
Bortsett från Hammarhjelms kommentarer i GA inskränker sig den gotländska försvarsdebatten till anonyma åsikter typ "när vi nu har fått dem härifrån, varför ska vi då jobba för att få dem tillbaka? Eller gör skjutfältet till naturbetesland - en minneslund för hotade växtarter ". Regelbundet kommer på Folkbladet här till vänster en fortlevande ilska över att vederbörande under sin värnplikt råkat ut för någon arrogant officer. När Allan Widman (FP) - som idag är en av riksdagens få aktivt och ambitiöst arbetande försvarspolitiker - besökte ön för ett föredrag kring försvarsfrågor, blev han inför en samling försvarsintresserad avtackad med orden "jag personligen har inte haft så mycket till övers för politiker".
För att inte genera och avslöja vederbörandes identitet avstår jag från att återge Widmans dräpande replik. Detta lade onekligen dock för en stund sordin på stämningen i lokalen, men avslöjar kanske mest en märklig inställning till sakfrågan.
Carl Björemans analys att orsakerna till att det nuvarande försvaret befinner sig i fritt fall är att industripolitiken tagit kommandot över försvarspolitiken. Det är säkert en korrekt bedömning. Men enligt min mening inte hela sanningen. Att alliansregeringens försvarspolitiska ledning utgör den absolut svagaste länken i regeringen torde de flesta vara överens om. Så till den milda grad att även de moderater som av hävd borde ge sitt stöd till sin försvarsminister Tolgfors tycks ha tappat målföret. Om samtidigt den högre försvarsledningen som inte torde ha något att förlora på att protestera kniper käft kommer nedmonteringen att fortsätta.
Om Gotland som i missilernas tid än mer utgör låset i Östersjön fortsätter att vara enbart hemvärnets ö där tjuren Ferdinand sitter under enen och snusar på en blomma, kommer övriga Europas initierade försvarsexperter att fortsätta att ruska på huvudet. Ack dessa "swedes"! Och någon på Gotland kommer åter att upprepa mantrat rysskräck. Var så säker.
Slutligen: För att inte Eva Bofride ska behöva få obefogade påpekanden om att det skrivs för svåra ord på denna sida meddelas att swedes är det engelska namnet på en sorts kålrot.