I dessa tider på Gotland är det väl lämpligt att vara sparsam med att använda fartygsliknelser. Men jag kan inte hålla mig från att använda en i alla fall.
Låt oss likna vår ö vid ett fartyg. Tillståndet på fartyget är välkänt, vi har kunskap om hindren som finns i vårt farvatten, vi vet var vi kan gå på grund och var det finns strömmar. Men är det någon som egentligen vet vart fartyget är på väg? När beräknas vi anlöpa till vår destination?
Den här valrörelsen har båda blocken presenterat mål som sträcker sig över nästa riksdagsval. S har lovat Europas lägsta arbetslöshet till 2020. Nyligen presenterade man också en framtidsplattform med målsättningar för inkomstklyftor och utbildning som sträcker sig över tio år. Alliansen har kontrat med att ta fram ett nytt sysselsättningsmål, som lovar att fem miljoner av svenskarna ska ha ett arbete 2020. Gott så. Målsättningar är bra, och långsiktiga målsättningar ännu bättre. Bara det finns möjlighet för oss som väljare att utvärdera våra makthavare innan 2020 – nästa val inträffar ju redan 2018.
Långsiktiga målsättningar och visioner är bra och nyttigt för politiken. I tider när det träts om enskilda procentsatser, avdrag, och skattetabeller är det lätt att känna: vi måste ju vilja något också? En ekonomi i balans är visserligen viktigt men det säger föga om vilken typ av samhälle det är vi vill skapa i framtiden. Att partierna verkar röra sig i en riktning där man insett att det lönar sig att vara visionär är hälsosamt för demokratin. Efter årtionden av misstro mot politiken och det offentliga verkar det som om vi återfått tron på politiken och dess makt att förändra.
Som väljare på Gotland skulle jag önska att samma utveckling sker här. Att våra lokala partier vill sätta upp djärva och långsiktiga mål för vart vi är på väg. Som berättar något och som stakar ut en riktning. Hur ska vi må? Hur ska vi bo? Hur ska vi arbeta?
Beröva inte väljarna chansen att få göra ett val mellan olika samhällsvisioner – för det har partierna. De rödgröna partierna och de borgerliga partierna har en samhällssyn som är i all väsentlighet olika. De vill styra skutan i diametralt olika riktningar, och helst med olika sjökort. Då måste väljarna få möjlighet att avgöra vilken vision och samhällssyn de tror kan skapa det bästa möjliga samhället för alla människor. I en välfungerande demokrati mår vi bättre om vi får ett ordentligt underlag när vi ska välja vem vi ska rösta på. Som väljare bör vi få möjligheten att se längre än bara ett par år framåt. Och vi måste belöna de politiker som gör det. De förtjänar vårt stöd.
Det krävs helt enkelt mod. Mod att våga tänka längre än nästa mandatperiod. Mod att se samhället i rörelse och avgöra vilken riktning det rör sig mot. Mod att ställa sig över käbblet och istället berätta om hur Gotland ska bli det där solidariska, framgångsrika och öppna samhället vi drömmer om att det ska vara. Vad är annars meningen med alltihop?