Var rädd om skolresorna!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men vänta, hur går det då med skolresorna? Visst kan ungarna jobba ihop en del genom dagsverken och basarer. Men nog får föräldrarna bidra också. Så har det alltid varit. Till och med i min avlägsna barndom, med mycket lite pengar hos vanligt folk.
Skansen och Gröna lund
Skolresorna, det är ju bland det bästa man minns från skolan. Min första upplevde jag i tredje klass, med tåg från Levide till Visby. Vi gick backen ner till Tempo - höjdpunkten.
Så bodde vi på Strandgården, en röd trävilla, där nu Göransgården ligger, som var vandrarhem då. Vi var första gången på Fornsalen - en upplevelse för oss.
I folkskolan hörde det också till att ta gotlandsbåten till Stockholm, hela vägen upp till Nybrokajen. Kungliga slottet och Nordiska museet, många av oss har nog bara varit där den gången. Men till Skansen och Gröna lund har vi kommit tillbaka.
I realskolan tog vår klassföreståndarinna oss med på tågresa i Jämtland. Vi bodde på tåget - kom ända till Trondheim. Vi "dyppede tåerne i Atlanten", skrev en lokal tidning om oss.
Bodde på en riddarborg
Det häftigaste var nog annars en grupp franska turister på samma tåg. Och vandring upp till toppen på Åreskutan, där det låg snö i augusti.
I gymnasiet reste klassen med Hans Kimberg till Tyskland, 1953. Vi såg de stora ödetomterna i Hamburg.
Vi åkte hjulångare på Rhen och bodde på en riddarborg som inrymde vandrarhem. Satt i tornsalen och sjöng med tyska Vandervögel. Vi kom ända till Bodensjön och rosorna kring prins Bernadottes Mainau.
Skolresor var självklara förr. De måste ha haft en väldig betydelse för att vidga barnens kunskap om världen.
Numera reser många med sina föräldrar. Men det kan nog inte alla. Och just gemenskapen i klassen betyder mycket. Det är ett sätt att komma närmare varandra. Och ambitiösa lärare drar iväg eleverna till sånt som kanske föräldrarna inte bryr sig om.
Det kan tyckas att här talar en gotlänning i egen sak. Skolresorna betyder mycket för Gotland. Barn och ungdomar kommer hit, vanligen före turistsäsongen. De spenderar väl inte så mycket pengar var och en, men sammanlagt gör det en del för besöksnäringen.
Och det viktigaste är att de får en första bekantskap med Gotland. Ungdomar bryr sig ofta inte så mycket om hur vädret är. För dem är just gemenskapen med de andra det viktigaste, samt glasskioskerna och hamburgerbarerna, gissar jag.
Har cyklat på Gotland
Att man har cyklat på Gotland när man var 12 - 13 år, det ger ett roligt minne, som gör att man vill komma tillbaka senare, som barnfamilj eller pensionär. Vi har all anledning på Gotland att värna om skolresorna.
Måste verkligen riksdagen lagstifta så fyrkantigt, att det inte blir möjligt att på olika sätt samla pengar till skolresor. Där väl föräldrarna också får ställa upp till en del.
Jag hoppas verkligen att man tänker en gång till. Det måste vara möjligt att hitta lösningar från fall till fall. Nog kan vårt rika samhälle klara att ge barnen samma upplevelser som ett mycket fattigare samhälle kunde.