Det finns anledning att gratulera den svenska scoutrörelsen. I dagarna arrangerar den ett världsjamboree på Rinkabyfältet i Skåne. Det är första gången ett sådant hålls i Sverige. Ett världsjamboree är scoutrörelsens största internationella möte och det hålls var fjärde år. Första gången det skedde var i London 1920 och då stod grundaren - Lord Baden-Powell - själv som värd. Redan då deltog scouter från mer än 30 länder.
Till mötet i Sverige, som är det 22:a, kommer nästan 40 000 deltagare från mängder av länder. Det säger sig självt att evenemanget kräver god organisation.
Å andra sidan underlättas arrangörernas jobb säkerligen av att gästerna är scouter. Dessa ska ju alltid vara redo att hugga i och hjälpa sina medmänniskor. Gemensamma aktiviteter går lättare med den inställningen.
Scoutrörelsen firade hundra år 2008. Och man måste konstatera att den excentriske Baden-Powells initiativ blivit en fantastisk framgång. Scoutrörelsen är måhända en spretig organisation med många underavdelningar. Men det finns en gemensam och gedigen grund.
Syftet är att ge ungdomar en aktiv och meningsfull fritid. Samtidigt som de utvecklas som personer.
För Baden-Powell innebar att växa upp inte bara att människan blir äldre. Hans tankar finns nedtecknade i den högst läsvärda "Scouting for Boys", som finns i flera svenska översättningar.
Individen skulle genom att införskaffa sig nya kunskaper och genom att träffa andra människor utveckla sig själv.
Öppenhet, vänlighet och hjälpsamhet var viktiga dygder.
Baden-Powell ogillade det engelska gentlemannaideal som han själv i högsta grad var en produkt av. I stället såg han upp till nybyggarna på den nordamerikanska kontinenten. Nybyggarnas uppkavlade skjortärmar blev till en viktig symbol. De symboliserade bärarens beredvillighet att hugga i och hjälpa till.
Baden-Powells idéer känns märkligt aktuella i vår samtid när vi ofta hör ungdomar tala om respekt. Ty enda vägen till andras respekt är att först utveckla sin respekt för dem. Den som är intresserad och hjälpsam vinner andras förtroende och aktning. Det kan låta enkelt. Men det förefaller som om många ungdomar söker efter just den formeln. Hur ska de känna sig uppskattade i samhället de lever i?
Tyvärr är scoutrörelsen som svagast i de områden där den kanske skulle göra som mest nytta i dag. Traditionell koppling till landsbygd, nykterhetsrörelse och kristendom gör scoutrörelsen till vad som med ett modernt uttryck kan kallas "svennig".
Initiativ till att nå nya grupper finns dock. Och vi får hoppas att scoutrörelsen växer sig starkare, både som organisation och idélära. Den är ett utmärkt exempel på det goda civila samhället.