Debatten om Nordkalks brytning i Bunge fortsätter. Jag är kluven till frågan då jag dels känner folk i min ålder som jobbar där och jag vill inte för mitt liv att de ska bli arbetslösa och få uppleva den hopplöshet som då ofta infinner sig. Dels för att stora företag är en motor som i sin tur ger kringeffekter i form av andra jobb. Å andra sidan är stenbrytningen en rovdrift som någon gång måste få ett stopp.
Fältbiologerna har satt upp ett läger i Bunge med (trafikfarliga?) banderoller och protesterar mot brytningen. Men har protester mot något haft någon effekt? Nej sällan. Man borde istället agera för något. I torsdagens GT säger en aktivist att med ett naturreservat istället "kan ge många arbetstillfällen" (sic). Jag undrar hur många jobb det ger egentligen?
De som protesterar borde med alla medel agera för nya jobb som på sikt kan fasa ut Nordkalks brytning. Jag har sett få förslag på vad de cirka 100 berörda anställda och entreprenörer ska göra istället. Om inget görs får vi samma effekt som på 1950-talet när maskinerna ersatte stenarbetarna i många brott. Tusentals personer blev arbetslösa och avfolkningen av främst norra Gotland satte fart.
Fårösund lider ännu av sviterna efter KA3:s nedläggning när ersättningsjobben uteblev. Det gäller inte bara arbeten utan också underlag till skolorna i Fårösund, Lärbro och Slite. Det gäller underlag till de få affärer som ännu håller ut. Det gäller helt enkelt norra Gotlands överlevnad, som en levande del av Gotland.
Så ni som är emot Nordkalk, vad har ni för lösning på hur man kan skaffa nya jobb? Och vem ska göra det?