Var ska sockret odlas?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När Gotland förlorade sitt sockerbruk gav regeringen som tröst ett transportstöd under fem år. Det har nu trappats ner och skall avvecklas.
Då tycker betodlingens representanter att kommunen borde ge lite stöd, eftersom ett EU-bidrag gjorde att man inte fick någon kapitalkostnad för att ställa i ordning hamnen i Klintehamn. Majoriteten menar att vi inte kan ge stöd till en viss vara.
I stöpsleven i EU
Egentligen är detta bara toppen på ett isberg. Hela sockerhanteringen är i stöpsleven i EU. Det finns en överproduktion av socker i Europa, med statligt stöd i många länder.
Vi skulle kunna importera vårt socker mycket billigare från Afrika eller Västindien, läs Kuba. Så skulle vi samtidigt stödja deras utveckling. Det är den ena sidan av saken.
Jag har besökt en sådan jättefarm för sockerrörsodling i Tanzania. Vill minnas att den omfattade 17 000 tunnland (acres).
Konstbevattnad monokultur, det vill säga samma gröda år efter år. Den som visade oss runt medgav att det krävdes allt mer gifter av olika slag för att hålla undan skadegörare och sjukdomar på grödan.
Naturligtvis kan de exportera billigt socker, arbetskraften är mycket billig och allt är helmekaniserat.
Vill sänka priset på socker
EU vill sänka priset på socker med 40 procent. Då räknar man med att kompensera odlarna till 60 procent av förlusten. I början i alla fall.
Målet sägs vara fullständig liberalisering av sockerhanteringen. U-länderna skall få stöd från EU för att bygga upp en hållbar produktion.
Men det finns flera sidor av detta. Skåne har idag 85 procent av sockerbetsodlingen i Sverige. Gotland har åtta procent.
Lönsamheten är så god, att den tål att minskas sägs det. Vi vet hur mycket sockerbetsodlingen har betytt för Gotland.
Hela jordbruksnäringen rycktes upp när den kom igång på 1800-talet. Våra jordar och vårt klimat är lämpade för sockerbetor. Men om folk inte vill betala vad det kostar att producera socker med svenska löner, då lär det inte gå så länge till.
För flera år sedan hörde jag professor Janken Myrdal tala om utsikterna för svenskt jordbruk. Han menade att jordbruket inte bara producerar mat.
Det producerar också en livsmiljö som vi vill ha. Vi vill inte att landskapet här skall växa igen. Men så blir det ju om vi skall importera vår mat för att få den lite billigare.
Det är så lätt att säga:"De får väl odla nåt annat". Men om den lönsammaste produktionen försvinner, vad kommer då i stället?
Frågan nu handlar alltså inte om hamnavgifter. Det handlar om att vår regering nu i november skall ta ställning till EU:s direktiv för sockerproduktionen.
Tror ännu att vi har ett val
Det här är bara ännu ett exempel på hur globaliseringen påverkar oss. De slutsatser jag ser skrämmer mig. Om det bara handlar om pengar, om att få mat så billigt som möjligt, då går det snart inte att bedriva jordbruk på Gotland.
Många menar nog, att bönderna är så få, så det gör inget om de försvinner. Några kan ju bli kvar som turistvärdar.
Är det för att jag är så gammal, som jag inte vill ha ett sånt Gotland. Jag vill ännu tro att vi har ett val, att vi kan bestämma oss för att satsa på ett levande Gotland.