Våra drömmar om rymden
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Visst är det väl så att vi rycks med. Inte bara nu när han och hans kollegor finns däruppe någonstans (i Sjunde himlen?).
I veckor, ja månader har förväntningarna byggts upp. Det har varit en rymdhausse under lång tid. Bilagor och uppslag i tidningarna med massor av information om rymden - historiskt och aktuellt.
Att stilla sin nyfikenhet
Man har kunna gotta sig i alla tekniska data, äventyrliga rymdpromenader, landstigningar på månen, rymdstationer som arbetsplats och spännande forskning. Men också olyckor, misslyckanden och rymdfarare som fått sätta livet till, men det är väl en del av äventyret.
Vad handlar allt detta om? Jo, om människans behov av att undersöka och utforska. Behov av att stilla sin nyfikenhet. Att veta och känna till allt omkring oss. Att förstå, som blir en del av vår trygghet.
Det finns långa och stolta traditioner i Sverige på detta fält. Sven Hedin som utforskande Centralasien och Tibet. Andrée som ville segla över Arktis och Nordpolen, men som så snöpligt gick under när ballongen Örnen inte fungerade som förväntat.
De flesta i den äldre generationen har väl upplevt Sten Bergman som med sin knarriga röst tog oss med till vildarna och paradisfåglarna i Nya Guinea. Eller Thor Heyerdahls Kon-Tiki på sin fantastiska seglats över Atlanten.
Heyerdahl var visserligen norrman, men där fanns en svensk äventyrare ombord, Bengt Danielsson - han med det långa skägget och som själv var upptäcktsresande. Eller Rolf Blomberg som gjorde upptäckter på Borneo.
Upptäcker vi själva världen
Ja, dom är många, svenskarna som upptäckt världen åt oss. Nu upptäcker vi själva världen genom egna resor eller med hjälp av tv eller internet. Därmed har vi tappat en del av fascinationen att identifiera oss med enskilda personer, som med fara för eget liv gav oss insikter, kunskap och kittlade våra sinnen.
Men visst finns dom också i vår tid - äventyrarna som vi gärna ser upp till och är stolta över. Göran Kropp som besteg Himalaya på sitt egensinniga sätt eller som nu Christer Fuglesang.
Stolthet är också en förklaring till att vi låter oss ryckas med av äventyr och upptäcktsresor. En nationell stolthet som stärker identitet och sammanhållning.
Den har också sina baksidor. Den stärker kanske inte internationalism och solidaritet. Och historien visar att den ibland kan dra iväg åt helt fel håll.
Så är det också med drömmarna. Att få följa med äventyrare och upptäckare i tanken.
Få bli en del av äventyret och kunna bidra i sin egen lilla värld. Ryckas med och drömma sig bort från vardagen. Det behovet är stort och det tar sig många uttryck. Allt från Hänt i Veckan till Christer Fuglesang i rymden.
Ryckas med och drömma
Vi behöver nog få känna nationell stolthet ibland och få bidrag till våra egna drömmar och vår äventyrslusta.
Bli påminda om att vi är människor som i grunden är nyfikna och som vill upptäcka och uppleva. Men äventyret finns redan runt knuten - skönheten i en blomma, människorna i vår närhet och stjärnhimlen en mörk decemberkväll.