Det var en tuff utmaning och svårt har det säkert varit. Men nu är det ett faktum. Hälso- och sjukvårdsnämnden har uppfyllt de förväntningar som började stiga under fjolåret och gått i mål med ett plusresultat på fyra och en halv miljon.
I sanning något att glädjas åt även om somliga störs av det faktum att det är en rödgrön majoritet som har visat sig vara kapabel till det som ingen klarat sedan 1992.
Ett envist och strategiskt arbete har därmed burit frukt. Jadå, den statliga kömiljarden bidrar till resultatet men den får man inte heller del av utan ansträngning. Region Gotland har en hög tillgänglighet på många håll i vården och har premierats för det.
Det betyder på inget sätt att Gotlands bekymmer för sjuk- och hälsovård är borta. Vi är fortfarande en mycket liten sjukvårdshuvudman med en spridd och kostsam struktur. I takt med att andra sjukvårdshuvudmän kommer i fatt försvinner stimulanspengar till dem som ligger före. Det är tyvärr nog inte realistiskt att vänta sig lika bra resultat varje år.
Men svarta siffror i bokslutet i stället för röda visar att ekonomisk balans ligger inom det möjligas gräns. Sjukvårdsdirektören Maria Dalemar, som bara är halvårsgammal på tjänsten, har all anledning att vara nöjd med det arbete ledare och medarbetare åstadkommit. Hennes företrädare Jan-Åke Björklund hade lagt grunden och uppenbarligen lyckats skapa en förändringsanda.
Och hälso- och sjukvårdsnämnden under ledning av regionrådet Stefaan de Maecker (MP) och Leif Dahlby (S), som trätt in som ordförande under de Maeckers föräldraledighet andra halvåret 2013, har anledning att känna sig nöjda med det första plusresultatet på över 20 år.