Eva Bofride efterlyser den 16 september på sin ledarsida en närmare förklaring av ansvariga politiker för hälso- och sjukvården. Hon undrar hur det kunde bli så att verksamheten även i år går mot ett underskott, trots ett tilläggsanslag på 36 miljoner.
Vårdens utmaningar går inte enbart att beskriva i termer av ekonomiska underskott. Vårdapparaten är ett fascinerande system där olika storheter som personal, allt bättre behandlingsmöjligheter, organisering och ekonomi virvlas upp till en förhoppningsvis balanserad verksamhet.
Konkret innebär det till exempel att behovet av läkarkompetens helst tillgodoses av fast anställda läkare. Detta bidrar till en kontinuitet för patienten, skapar förutsättningar för utvecklingsarbete samtidigt som vi inte hänvisas till dyra hyrläkarlösningar.
En sådan balanserad verksamhet kräver ett välfungerande ledarskap som gör att fattade beslut utifrån politiska ambitioner och tilldelade resurser kan verkställas. Vi arbetar hårt för att få till en funktionell organisation med en tydlig politisk styrning.
I april presenterade den nya ledningen en första åtgärdsplan. Den byggde på en rapport där konsulter hade skissat på hur sjukvården relativt enkelt kunde spara 50 miljoner. En sparpotential om 24 miljoner angavs då som ambitiös men realistisk för 2011 medan 36 miljoner av det prognostiserade underskottet bedömdes vara underfinansierade.
Några månader senare visar det sig att inte alla sparförslag var lika lättförverkligade när de nu testas mot verkligheten. Dessutom uppstod stora kostnader för hyrläkare samt för vård på fastlandet som är svårt att åtgärda på kort sikt. Ledningen arbetar nu för fullt för att kunna presentera en plan för 2012 som tar hänsyn till dessa faktorer. Huvudstrategin ligger dock fast: en stabil organisation som grund för verksamhetsutveckling och kontroll över ekonomin.
Även den politiska styrningen har brustit. Exempelvis visar analyser av de ökade kostnaderna för ambulanshelikoptern samt utomlänsvården att en delförklaring består i att vi har fått en bättre hjärtsjukvård. Rutiner har anpassats så att nationella riktlinjer uppfylls - och detta kostar mer pengar. Ändringen har dock inte föregåtts av en politisk hantering där avvägda beslut har fattats även ur ett ekonomiskt perspektiv.
Detta gör att vi får en debatt kring skenande okontrollerade kostnader för sjukvården istället för kring en medveten finansierad satsning på bättre hjärtsjukvård för gotlänningarna. Att komma tillrätta med denna typ av tillkortakommanden är en viktig förutsättning för att upprätta förtroendet för den politiska styrningen - oavsett partifärg.
När jag tog på mig uppdraget som ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden var jag väl medveten om utmaningarna. Det finns inga mirakellösningar och denna inställning hade jag även under föregående mandatperiod.
Det är min ambition att i bred politisk samverkan försöka få ordning på styrningen av såväl ekonomi som verksamhet.