Värdigt mottagande avgör diskuterar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag debatterar inte om antalet är för stort eller för litet. Jag menar att vi inte kan ta emot fler än vad våra resurser tillåter.
Och med resurser menar jag bostäder som är blandade med andra medborgare. Arbete är en annan resurs som vi skall kunna erbjuda, vilket väl Pettersson känner till är en bristvara.
Integrationen fungerade
I mitt tidiga arbetsliv arbetade jag på "Bruket". Mina arbetskamrater kom från mer än trettio länder, de flesta var flyktingar som flytt från olidliga förhållanden. Sverige kunde ge dem trygghet, arbete och bostad och problemen var små även om det inte alltid var någon idyll.
Arbetskamrater, fackliga organisationer och arbetsgivare tog han om integrationen. Mina invandrade kompisar är idag större svenska patrioter än vad någon "Svensson" är. Det var en flyktingmottagning som fungerade.
Förändrad arbetsmarknad
Men arbetsmarknaden har förändrats. Då var det muskelkraft och förmågan att hantera en fil som räknades, teoretiska kunskaper och språk hade liten betydelse. Idag är det tvärt om.
Det är våra möjligheter till ett värdigt mottagande jag diskuterar. Det är inte pengar i sig som är begränsningen, utan de asylsökande invandrarnas möjlighet till arbete och bostad, samt att smälta in i samhället på ett sätt som gynnar både gamla och nya medborgare.
Petterssons jämförelse med att söka skydd i Afghanistan är spännande. Jag har ofta funderat över hur det skulle vara. Om jag över huvud taget kom in, så skulle jag tvingas att acceptera det landets lagar, seder och kultur.
Om jag inte gjorde det vore jag att betrakta som brottsling med de följder som det skulle få. Med nödvändighet skulle jag tvingas att försörja mig själv. Hur det skulle gå för en ensam västerländsk kvinna kan i varje fall ge mig mardrömmar.
Mot kvinnoförnedringen
Pettersson glömde en viktig sak i sitt inlägg och det var huvudpoängen i mitt inlägg, nämligen kvinnomisshandeln vilket jag ser som mycket stort problem.
Kvinnors liv får inte förstöras på något sätt, ej heller så som i Ronna i Södertälje. Att alla män reagerar över kvinnoförnedringen är också ett sätt att byta perspektiv, ett mycket viktigt perspektiv.