Varenda undersköterskas väl utförda arbete är värt högre lön

Politik2005-05-11 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Janne Josefsson härjade igen i Uppdrag granskning på TV förra veckan. Skjutjärnsjournalistik av rysligaste sort.
Ingen kan som han tränga upp ett offer mot väggen och få henne absolut svarslös. Den här gången var det Ylva Thörn, Kommunals ordförande, som korsfästes. "Det är sånt som kan få folk att begå självmord", sa någon igår.
Det är otäckt, men Janne Josefsson blottlägger vårt samhälles underliggande konflikter. Dem som vi inte vill prata om. Varför finns det aldrig några pengar till de lägst avlönade?

Kommunen har inga pengar
Kommunal satsade hårt för att få upp sina lågt avlönade kvinnor i vården och omsorgen en smula. Men strejken avblåstes utan att de egentligen uppnått någonting.
Det finns faktiskt nästan inga i landet, som har så låga löner att de får någon glädje av det här avtalet. Ett par hundra kronor för alla blev det väl.
Arbetsgivarna i Kommunal- och landstingsförbundet sätter hårt emot: Det finns inga pengar! Den som är med i politiken, vet att så är det. Kommunen har inga pengar.
Det underliga är ändå, att andra stora grupper, som lärarna och sjuksköterskorna, har fått mycket stora lönehöjningar. De har säkert höjt sina löner med 10 000 kronor i månaden på några få år. Då fanns det alltså pengar.
"Vad tjänar du?" frågade Josefsson Marita Ulvskog, socialdemokratisk partisekreterare. "89 000 kronor i månaden"& "Varför är du värd det, och en undersköterska värd 15 000 kronor?"
"Det är bara några få som kan tjäna så mycket", svarade Ulvskog. Det tycks mig, att i det svaret ligger socialdemokratins ideologiska bankrutt.

Människors lika värde?
Nyligen hörde jag Göran Persson säga: "Grunden för socialdemokratin är alla människors lika värde". Men det menar han ju inte.
En gång talade vi om Frihet, jämlikhet och solidaritet. När det gäller Frihet har vi varit mycket framgångsrika. Individens frihet att ta för sig så mycket han kan, den gäller i Sverige.
Men varken statsministern eller Marita Ulvskog tror, att vi når jämlikhet genom att undersköterskorna också får 89 000 kronor i månaden. "Den lön man har visar vilken ställning man har i samhället", sa också en klok person igår. Det var väl också vad Ulvskog menade.

20 000 kronor i månaden
Om Ulvskog varit socialist, skulle hon ha tänkt: Om jag och alla andra högavlönade offentliganställda nöjer oss med 30 000 kronor i månaden, till exempel, så skulle vi kunna anställa väldigt många fler i vården och omsorgen, där de verkligen behövs.
Och de skulle kanske kunna få 20 000 kronor i månaden. Det som nu är genomsnittslön för gotländska kvinnor.
Men socialismen är död. Människor vägrar att ställa upp på såna idéer.
Liberalismens idéer är lättare att ta till sig. Det måste löna sig att utbilda sig, att ta på sig större ansvar, att vara duktigare helt enkelt.
Man måste ha rätt att sträva efter att få det bättre, mycket bättre. Baksidan är bara de som blir kvar, de som inte är så duktiga, så högutbildade, så starka att hävda sina krav.
Det här är en ekvation som inte tycks gå att lösa. Kvar finns bara min privata rätt att tycka, att varenda undersköterskas väl utförda arbete är lika mycket värt för vårt samhälle som Marita Ulvskogs.