Varför denna respekt för pengar?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Om någon skulle bränna mina egna pengar skulle jag naturligtvis bli förbannad. Men det är ju inte mina, utan andras. Och dessa andra har naturligtvis rätt att bränna pengar som en symbolhandling eller slösa bort dem på sedvanligt vis, som ju tycks vara den gällande ordningen i en kapitalistisk marknadsekonomi, där giriga människor "bränner" pengar genom enkla fingertryckningar på datorn.
Marknadsföring är ett sätt att bränna pengar för att vinna något i utbyte, vanligtvis materiell vinst men också politisk marknadsföring för att vinna röster. Pengarna ser vi inte, men i grunden är det samma sak.
Fördelar orättvist
Pengar är egentligen en elak mätbar symbol för ett samhälle som fördelar den materiella välfärden så orättvist. Lön är till exempel ett sätt att värdera arbetsprestationer efter den, skulle man kunna tycka, rättvisa principen om lika lön för lika arbete. Men så är det ju inte riktigt och det vet vi alla.
Inom samhällsvetenskap används benämningen "patriarkat" för en sådan ordning som ger mer åt män än åt kvinnor. Det gäller lön, men det gäller också en lång rad sociala frågor. En sådan överideologi, alltså överordnad alla olika partiers uppfattningar, är det som vi bekänner oss till, men som vi gemensamt måste bekämpa. Det är knappast bara en fråga för ett ensamt litet kvinnoparti med aldrig så starka individer.
Det finns så många alternativa användningar av 100 000 kronor, att det knappast kan vara den frågan det gäller. Vackra handlingar typ änkans sista skärv får alltid känslosträngen att vibrera.
Men handlingar som utmanar, prövar, ställer till ansvar och så vidare blir alltid ifrågasatta. Det är inte bara ett kvinnopartis uppgift, utan också hela kultursfärens uppgift, att våga vägra, att alltid vara korrekt för att ingen ska kunna ta illa vid sig.
Gemensamt uppror
Jag tror, att målsättningen för oss alla, är, att föreskriva ett gemensamt uppror mot de styrande strukturer, sådana som de finns nedlagda i patriarkatet, marknaden och medierna. Alltså det, som fi kämpar för.
Kanske kunde ett valtekniskt samarbete mellan något av de så kallade etablerade partierna ge fi en plattform för ett politiskt arbete för att skapa jämlika villkor för kvinnor och män i alla avseenden. Men kanske måste det till en mutation i generna för att detta skall bli uppenbart för alla och envar.