Jag blir verkligen konfunderad när skribenter och debattörer måste ta till ovederhäftig retorik för att berättiga saker och ting. I lördagens GA skriver Mats Linder att ”Medeltid rockar fett”, och tillskriver mig någon sorts irritation över att folk inte ”klär sig rätt”. Jag vill påpeka att detta var GA:s idé, och jag blev kontaktad av tidningen för att den ville ha någon som kunde svara på om kläderna på medeltidsveckan är korrekta eller inte. Detsamma gäller kritiken jag framförde. Det var GA som ville skriva om den.
Att, som Linder gör, prata om ”brett arrangemang” och antyda en brist på tolerans borde inte ens en politisk chefsredaktör sänka sig till. Jag ska be att få klargöra, vilket jag alltid gjort, att jag aldrig ivrat för att ”kasta ut” några från medeltidsveckan. Däremot har jag värnat om att det ska fortsätta vara en medeltidsvecka, och att Gotland ska vara centralt i den. Vad Mats Linder beskriver är inte en medeltidsvecka, utan en ”lajvarvecka”. Fint! Ok för mig om man vill ha det, men kalla det då för vad det är, försök inte slå i folk att det är en medeltidsvecka. Hårdrock kan aldrig bli medeltid.
När jag först vädrade min kritik av medeltidsveckan var det därför att jag saknade förnyelse inom det gotländska området. Min avsikt var att det skulle utvecklas och bli bättre. Mitt första kritikobjekt var Valdemarståget, vilket jag tyckte blev uttjatat, och jag föreslog istället att man skulle skapa världens största följetong, Visbys och Gotlands historia i tio avsnitt under tio år (och jag presenterade tilloch med vad de tio avsnitten skulle handla om).
Jag har själv också bidragit med mycket till medeltidsveckan under åren. Jag har namngivit borgmästarna, givit specialistrådgivning, skrivit, komponerat och satt upp en musikal om Visbys medeltidshistoria, skapat en medeltida rättegång, föreläst i många ämnen och hållit historiska vandringar.
Men det är uppenbart, att om man vågar yppa någon form av kritik då är man obekväm, och då får man inte vara med. På grund av min kritik uteslöts jag ur programmet för några år sedan och när jag senast i år kontaktade medeltidsveckan igen, för att vara med i programmet, bemöttes jag av ignorans.
Det finns faktiskt ingen motsättning mellan att värna om det gotländska och medeltiden och att lajvare kan vara med. Men frågan är vad man ska sätta i centrum – och vad ledningen åstadkommer.
Till exempel lyckades ledningen för medeltidsveckan klanta bort ett av de mest genuina medeltida evenemangen som fanns, den medeltida rättegången som jag skapat – med föregående brottsscener. Och var har Gotlands kyrkor och kyrkan tagit vägen? Något som var centralt i den medeltida världen. Det finns enkla medel med hur man skulle kunna höja medeltidsstatusen (till exempel kunde ju medeltidsveckans personal klä sig anständigt istället för att, som Marie Flemström, klä ut sig till ”offentlig kvinna”), men när ni vägrar att lyssna och envist anser att ni själva gör allt bäst – och inte behöver specialistkompetens – så kommer veckan inte föras framåt.
Historiskt vet vi, att det är de som ifrågasatt som drivit utvecklingen, inte de som jamsar med och inte vill se förändringar. Vill verkligen ni som inte tolererar kritik och förslag om förnyelse påstå, att kritik innebär att man vill jaga bort några och att man inte accepterar mångfald?
Och till Iréne Hallnäs vill jag bara säga. Man måste inte göra om medeltidsveckan till en lajvarvecka för att slippa dra ut tänder, svälta eller halta. Man kan ha ett medeltids- och Gotlandsfokus ändå. Jag förstår av henne och Mats Linder, att människor med kunskaper om medeltiden, som står i strid med lajvarkursen, inte ska yttra sig. Men jag tänker fortsätta att göra det ändå.
Intressant nog gav också medeltidsveckan till slut mig rätt. Valdemarsspelet var tradigt! Man skapade istället slaget 1361. Varför kunde man inte ha lyssnat på mig från början istället så kunde vi ha sluppit denna indignerade retorik från de personer som anser att man inte får kritisera utan att man bara måste acceptera!