Jag blir besviken på att Eva Bofride inte vill diskutera de avgörande väsentligheterna i svensk politik på ett öppet och ärligt sätt. Istället för att debattera vad som är den mest framgångsrika politiken mot arbetslösheten och för att stärka välfärden för alla, pådyvlar Eva Bofride mig åsikter som jag inte har.
Hon har slarvat med läsningen av vad jag skrev. Hon skrev igår att jag ”påstår också utan att blinka att med en rödgrön regering hade inte en enda person behövt lita till försörjningsstöd eftersom ingen hade varit arbetslös.”
Så skrev jag inte. Jag skrev att fortfarande hade en del behövt försörjningsstöd, men det skulle vara avsevärt färre än idag, när den borgerliga alliansregeringen styrt i snart sju år.
Politikens skillnader
Det jag dock är mest besviken på är att Eva Bofride inte tar chansen att diskutera de avgörande skillnaderna i svensk politik. Hon brukar efterlysa tydlighet och ärlig redovisning.
En av orsakerna till att kostnaderna för försörjningsstödet skenar på Gotland under alliansregeringens styre är att, för att sänka skatterna, så har alliansregeringen allvarligt försämrat a-kassan och sjukförsäkringen. Kommunerna får mindre pengar till skolan, komvux och annan välfärd. Arbetsförmedlingens förmåga, att ge de arbetslösa utbildning och jobb, har strypts.
Den värsta arbetsmarknadspolitiska åtgärden är Fas 3, som numera är Gotlands åttonde största arbetsgivare.
Det verkar inte som Socialdemokraterna tänker ta bort jobbskatteavdragen. Hushållen har vant sig vid denna sänkta skatt, som de sjuka och arbetslösa får bekosta med sämre villkor, vilket tvingar allt fler att söka försörjningsstöd. Den sänkta skatten gör också att kommunerna har svårt att bygga ut förskolan. Kommunernas brist på pengar tvingar fram stora barngrupper.
Liten jobbeffekt
Det verkar dock som Socialdemokraterna tänker ta bort den sänkta arbetsgivaravgiften för unga och den sänkta krogmomsen. Denna bidragspolitik till vissa företag har mycket liten effekt på arbetslösheten.
Pengarna kan användas mycket effektivare genom att överbrygga rekryteringsgapet, som innebär att de arbetslösa inte har den kompetens som arbetsgivarna efterfrågar. Det finns ett utbildnings- och kompetensutvecklingsgap, som måste överbryggas så företagen kan växa och många fler kan få jobb.
Hjälper sänkta skatter?
Jag vill fråga om Eva Bofride tror att rekryteringsgapet kan överbryggas med sänkta skatter? Eller håller hon med Socialdemokraterna om att sänkta skatter inte kan fixa rekryteringsgapet, utan att det krävs ett gigantiskt kunskapslyft och en satsning på arbetsmarknadsutbildning.
Jag skulle önska att Eva Bofride, som rutinerad och skicklig ledarskribent, nu slutar gömma sig bakom en debatt om debattekniken. Våga ta den sakpolitiska debatten om de avgörande framtidsfrågorna för Gotland och Sverige.