Varför lämna lokalen när kvinnofrid skulle debatteras?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Till exempel de folkvaldas närvaro när uppropet görs och uppträdande under pågående debatt.
Att man kanske måste växla några ord med varandra sinsemellan när någon motion behandlas kan jag förstå. Men när man reser sig och lämnar lokalen och sedan inte återkommer när behandlingen av densamma håller på att avslutas, det tycker jag också talar sitt språk.
Det beteendet gick till exempel att notera när S-kvinnors motion om kvinnofrid skulle debatteras.
Engagemang i talarstolen
I talarstolen fanns flera ledamöter från de olika partierna för att ge sitt stöd till att kommunen skall utverka ett handlingsprogram för att få kunskap och kunna arbeta med hur man skall kunna förhindra våld, sexuella trakasserier och våldtäkter mot kvinnor och flickor.
Bra, det visar att den som agerar har läst sina handlingar och lagt tid på att förbereda sig, det är ju kunskapen och värdet i ett förslag som bildar underlaget för ett bifall eller avslag.
Finns engagemanget så finns också förhoppningsvis ett ökat ansvar och viljan från de politiska partierna att verkligen göra något åt mäns våld mot kvinnor.
Att var tionde kvinna över femton år på Gotland utsätts för våld av en man hon lever med eller har haft någon relation till är naturligtvis helt oacceptabelt.
Våldet mot kvinnor ökar
Vi kan klappa oss för bröstet hur många gånger som helst när vi får beröm för att vara ett av världens mest jämställda land.
Ändock ökar våldet mot kvinnor och ändock kallas våra töser i skolan för horor av sina pojkkamrater. Alla människors lika värde lyser med sin frånvaro på alltför många nivåer i samhället.
Att utforma och arbeta med ett handlingsprogram är inte en uppgift bara för någon enskild myndighet eller organisation.
Våld mot kvinnor kan inte förklaras på samma sätt som annan brottslighet, det kräver ett samarbete på bred front. Det är regeringens uppdrag till alla kommuner och har varit så sedan lagen om Kvinnofrid med sin förändrade lagstiftning kom 1998.
Det är inte heller en uppgift enbart för kvinnor att debattera det våld som utförs av män mot kvinnor.
Förakt för dessa män
Så när Hans-Erik Svensson (KEA), som en av tre män på fullmäktigesammanträdet från talarstolen uttalade sitt förakt för de män som misshandlar och ett stöd till förslaget, är det ett välkommet inslag i debatten.
Men man kan undra varför han av sin partikollega innan han äntrade talarstolen fick kommentaren: "Jaså du har blivit en sån där kvinnosakskämpe?"
Jag lämnar åt läsaren att tolka innebörden i meningen, men jag säger; heja KEA, du behövs som en i debatten!