Varför löper Partiet gatlopp?
Vad händer inom Socialdemokraterna? Det liknar ett gatlopp. Det är som om man inte får nog av självspäkning och självförebråelser. Allt inför öppen ridå. Socialdemokraterna måste bli sig själva igen.
Foto: SÖREN ANDERSSON
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det börjar kännas ovärdigt för Sveriges i särklass framgångsrikaste parti i modern tid. Ett parti som tagit Sverige från fattigdom till välfärd och till ett föregångsland i världen med tillväxt och ett socialt skyddsnät som gav trygghet åt en var. Ett litet land som blev stort när man tog ställning för de små nationerna mot de stora drakarna.
Liknar ett stafettlopp
Så kom revorna i skyddsnätet. Tappade engagemanget för världen och orättvisorna där ute. Förlorade det starka ledarskapet. Demokratin slog till och väljarna vände partiet ryggen. Kaos utbryter och plötsligt viner kalla vindar.
De första sträckorna är avklarade i det gatlopp som liknar ett stafettlopp. En rasande snabb start på förstasträckan med Krisgrupp och Analysgrupp. Men så trögade det inför växlingen där Valberedningen skulle stötta upp på upploppet, men valde att ställa det starkaste kortet åt sidan, SSU. Men partiet verkar vara ivrigt påhejat av såväl supporters som en nyfiken publik. Växling till förtroenderådet för debatt, med risk för schabbel om vilken bana man skall välja. Därmed risk att tappa fart och position. Alliansen myser på läktarplats.
Tredjesträckan nu, en lång och krävande sträcka i detta märkliga lopp. En sträcka som kräver koll med kompassen och många vätskekontroller för att med fart kunna växla över till fjärdesträckan, extrakongressen i slutet av mars. Den som blir en avgörande slutrunda.
Toppat lag med vinnarskalle
Hela nationen tycks engagerad i detta lopp. Frågan är vad den intensiva uppmärksamheten leder till i folkdjupet. Vilka bestående spår den sätter. Känns oroligt. Inför långloppet med målgång i september 2014 krävs ett toppat lag med vinnarskalle och med en politik som människor längtar efter, med trygghet som önskad rikedom. Och att få heja på laget igen.
Hur skall Mona Sahlin coacha för att nå ända fram? Linjetalet vid förtroenderådet gav vissa riktlinjer. Hade en hetta, men innehållet var det förväntade i sak. Dock vågade hon vara tydlig och kritiskt tala ut. Uppenbart har hon belagts med visst handfängsel av tröga krafter i partiet och facket. Hade Mona haft fria händer att välja taktik hade hon varit statsminister idag. Där skall partiet sätta in sin analys och självkritik.
Måste bli sig själva igen
Men talet lämnade samtidigt en del övrigt att önska. Inte ett ord om solidaritet med världen, kamp mot fattigdom och orättvisor. Inte ett ord om barn och unga som kan ha en besvärlig situation i familj och skola, med utanförskap och hälsoproblem. Inte ett ord om miljö och hållbar utveckling, med undantag för något om klimatfrågan. Inte ett ord om integration.
Men slutsatsen var bra: Socialdemokraterna måste bli sig själva igen. Så enkelt är det!