Det är förstås så att man måste utgå från att alla vill väl. Och man ska inte stirra sig blind på statistik. Men detta är ändå uppseendeväckande:
Mer än tre gånger så många gotländska smågrabbar (under nio år) får narkotikaklassade medel jämfört med riksgenomsnittet. Sex gånger fler än i Jönköpings län som ligger lägst i medicinering mot ADHD.
400 gotländska barn
Skulle närmare 400 gotländska barn och ungdomar (och ännu fler vuxna) vara drabbade av bestående hjärnskador? Det är ju därför de medicineras mot ADHD, som de som förespråkar medicinering ser som en ärftlig hjärndefekt, som även kan orsakas av skador i nervsystemet.
Detta kan inte vara sant. Några tiotal kanske - men hundratals?
Smågrabbar på narkotikaklassade medel. Kan man vara informerad om att det vanligaste preparatet inte är godkänt för vuxna?
Vet man att europeiska läkemedelsmyndigheter nu konstaterat att det inte är effektivare än sockerpiller, men direkt kan orsaka aggressivitet, depression och missbruk hos vuxna?
Känner man till att FN oroas över den ökande förskrivningen till barn? Inom gotländsk psykiatri talar man om nyttan av att ta på sig "ADHD-glasögon" . Sedan kan man se ADHD överallt.
Det är då viktigt att erinra sig att diagnosen endast utgår från svaren på ett antal frågor om hur rastlös och okoncentrerad man är.
Osäker beteendediagnos
Det går inte att diagnosticera ADHD genom att "titta in i hjärnan och se att det finns problem med dopamin och så vidare", som en gotländsk psykiater påstår.
Det finns ingen hjärnröntgen, inga blodprover, laboratorieundersökningar eller neuropsykologiska test. ADHD är helt enkelt en mycket osäker beteendediagnos. Den höga ärftligheten är starkt ifrågasatt.
Det är då befängt med diagnoser som "atypisk ADHD" eller att hävda att flickor kan ha ADHD utan att uppfylla diagnoskriterierna.
Det skulle innebära följande logiska kullerbytta: ADHD är en beteendediagnos utan belagd orsak, men denna icke belagda orsak kan ta sig uttryck på helt andra sätt än i det beteende som faktiskt utgör den enda definitionen av ADHD. Rundgång eller hur?
Enligt Läkemedelsverkets föreskrifter måste andra behandlingar först sättas in. På Gotland är medicinering enligt uppgift en förutsättning för andra åtgärder.
Säkert finns det några som inledningsvis reagerar positivt. Men hur många, hur länge? Högskolestuderande använder psykostimulantia vid tentamensläsning. Har de ADHD?
Gatuförsäljning av ADHD-preparat
Varför inte ta av ADHD-glasögonen och se sig om i verkligheten. Lärare ser medicinpåverkade barn som stannar av i utvecklingen. Som varken äter eller sover och som drabbas av abstinens.
Närpolisen på Gotland ser gatuförsäljning av ADHD-preparat och hur diagnosen används som ursäkt för begynnande brottslighet.
Dessutom: Dubbelt så många flickor under 19 år får antidepressiva medel jämfört med riksgenomsnittet. Tre gånger så många som pojkar.
Hur länge ska allt detta fortgå utan övergripande utvärdering? Inte minst för den gotländska ungdomens skull borde en kriskommitté upprättas. Varför mår så många så dåligt?