Varför röstar kvinnor vänster (frågar man sig)?

Politik2008-08-30 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Kvinnor röstar vänster i Sverige. Det är ett faktum som är väl känt men som sällan utreds närmare. Det har kommit att bli betraktat som en politisk naturlag att det helt enkelt är så. Borgerligheten bryr sig knappt längre om att försöka komma tillrätta med det.
Därför är det intressant när frågan ändå ställs, som av Expressens Sakine Madon för ett litet tag sedan. Hon ser två olika förklaringar; en feministisk enligt vilken kvinnor söker sig till vänstern för att de där får sin underordnade ställning artikulerad, och en mer värdekonservativ enligt vilken kvinnor ställer sig främmande inför borgerlighetens känslokalla ekonomism.
Den senare tesen torgförs av skribenten Elise Claesson, som menar att kvinnor söker sig till den politiska kraft som med trovärdighet framstår som garanten för värme och omsorg och över huvud taget "mjuka" värden i politiken.
Det ligger mycket i det. Men man kan om man vill gå ännu djupare ner i det kvinnliga med politisk blick: Omsorgen om det nära och gripbara snarare än det abstrakta, blicken för det lilla snarare än det spektakulära, viljan att gå varsamt fram snarare än att driva på revolutionära kast, och den fina känslan för immateriella värden framför det kvantifierbara och ekonomistiskt fyrkantiga; allt detta är (vuxna) kvinnors samhällssignum samtidigt som det också är konservatism i ren form. Men de flesta svenska kvinnor skulle hellre bära korsett än ett sådant epitet.
Sedan är det förstås så att folk i allmänhet ogillar tydliga ideologiska beteckningar. Men uppenbart är att det ligger mer, eller något annat, bakom kvinnors röstpreferenser än de traditionella förklaringarna om sociala och arbetsmarknadspolitiska strukturer. Som Elise Claesson påpekar röstar kvinnor i andra länder i större uträckning på borgerliga partier.
Att stå för mjuka värden behöver inte handla om att ge mer pengar åt den ena eller den andra offentliga institutionen. Det kan handla om att finna ett annat språk och andra perspektiv än de som vanligtvis värdesätts inom borgerliga partiers interna kulturer.

Är det en tillfällighet att borgerligheten aldrig lyckats erövra kultursfären samtidigt som den har sådana svårigheter att erövra kvinnoröster? Lösningen på gåtan ligger någonstans i den frågan, åtminstone lika gärna som den ligger i ekvationen kvinnor och arbetstillfällen i offentlig sektor.
En sak är i alla fall säker: borgerligheten kommer aldrig vinna kvinnor genom att vara bättre feminister och könsmaktsteoretiker än vänstern.