Birgitta Wallner tycker att jag slår in "vidöppna dörrar" när jag beskriver ADHD-medicineringen av över sex procent gotländska pojkar mellan 10 - 14 år. Hon har ju inte "sagt ett ord om medicinering av ADHD-barnen"
Riktigt grubblande blir jag när hon fortsätter: "Om Gotland har rekord i diagnoser så är det ännu mer anmärkningsvärt att det finns så många vuxna med obehandlad ADHD." Wallner vill att jag ska förklara det.
Men, men, men. Gotland har ju svenskt rekord även i amfetaminförskrivning till vuxna. Enligt Socialstyrelsens redovisning är andelen medicinerade vuxna på Gotland fler än dubbelt så många som riksgenomsnittet. Tvåan Uppsala ligger långt efter.
Enligt den stora undersökning av 9 000 barn i norska Bergen kan endast 1,7 procent diagnostiseras som ADHD. Varför är det då tre och en halv gånger fler som medicineras på Gotland?
Gillberg är osäker
"Ska det vara så svårt att lära sig vilka symptom ett barn med Damp, ADHD eller autismstörning uppvisar? Ingår inte detta i lärarutbildningen?" Det var Wallners fråga, samtidigt som hon beskyllde skolans personal för "inkompetens, ignorans, och brist på empati".
I sitt andra inlägg backar hon från kravet att icke specialutbildad skolpersonal ska särskilja diagnoser och omformulerar frågan: Kan skolpersonalen förstå symptom som kan vara orsakade av neuropsykiatriska funktionshinder? Fortfarande tycks Wallner inte inse hur detta kan vara svårt.
Känd amfetaminförespråkare
Hör då på Christopher Gillberg, känd amfetaminförespråkare, av många ansedd som specialist inom området ( Specialpedagogik 7/9 2010): "För 20 år sedan visste jag vad autism var och hur jag skulle avgränsa det. I dag är jag mycket mer osäker. Ju mer vi lär oss ju svårare är det att avgränsa vad autism innebär".
Gillberg betonar att för att ställa rätt diagnos krävs en mycket noggrann genomgång och han anser att vi borde leta efter tusen möjliga orsaker. Ibland är miljön den enda. Det kan visa sig vara autism och ADHD, ADHD med autistiska drag, olika inlärningsproblem, språksvårigheter, utvecklingsstörning......
Författaren Lasse Berg redovisar en oroande studie som beskriver en allmänt snabbt avtagande empatisk förmåga (utmärkande för autism). Han ställer frågan om den nödvändiga solidaritet som utvecklades under människans tidiga historia nu, i dagens hierarkiska maktstrukturer, ersätts av armbågar som evolutionärt framgångsrecept.
Uppenbart har det skett en glidning. Trosvissa förespråkare för bokstavsdiagnoser har inte riktigt hängt med. Wallner fasthåller det trista begreppet "Damp-barn" som "förutom ADHD-kriterier också har störningar i motorik och perception, vilket inte behöver vara fallet vid en ADHD-diagnos."
Inga krav på regeringen?
Gillberg myntade begreppet men har övergivit det. Man har inte kunnat finna någon urskiljbar grupp med denna kombination av symptom.
Slutligen. Hur var det med Fp:s kriminalpolitik? Utgår den från att mer än hälften av all kriminalitet orsakas av ärftlig ADHD? Och varför inga krav på regeringen avseende resurser till de omfattande pedagogisk/psykologiska åtgärder som Wallner själv förespråkar?