Varför ska psykvård på ön ges bara på kontorstid?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I samma andetag kommer också min undran hur mina partikamrater, som av samma anledning som jag en gång valt socialdemokraterna, orkar och mår efter alla beslut om nerdragningar och avvecklingar, som de är delaktiga i och som dagligdags presenteras.
Behov av akut psykvård
Det allra färskaste är att Gotlands kommun med socialdemokraterna i majoritet skall prioritera ner en patientgrupp, som tillhör de absolut svagaste och i stort behov av akut hjälp.
Psykvårdens tjänster skall skötas ute på distrikten under kvällar och helger i syftet att spara pengar.
Kommer själen i olag utanför kontorstid håller vårt välfärdssamhälle stängt. För det är onekligen skillnad på att skada en tumme och att drabbas av svår ångest.
Beslutet att lågprioritera människor som är i behov av akut psykvård är absolut obegripligt efter den debatt som startade efter mordet på Anna Lind och som så tydligt synliggjorde samhällets brister.
Efter den tragiska händelsen blev psykiatrireformens negativa effekter så uppenbara, att psykiskt sjuka människor godtyckligt lämnades till att ordna sin tillvaro och sin vardag.
Det var ett uppvaknande, som visade att det är här som resurserna ska förstärkas - inte som nu tas bort.
Ångest eller depression
Än i dag finns dessvärre en skamkänsla av att inte må bra psykiskt. Bara det, kan för individen vara ett hinder att söka hjälp för ångest eller depression.
Och när nu samhället också tycker att den experthjälpen inte är viktig i den välfärd som vi alla har varit med om att bygga upp, då är risken stor att det förstärker skamkänslan.
Så jag undrar därför, skall vi ha en psykvård som fjärmar sig från människor i stället för att ge medmänsklighet och experthjälp?
Vems behov är det som ni mina partikamrater utgår ifrån när besparingar får drabba den här patientgruppen, som enligt våra värderingar har ett stort hjälpbehov? Hur går diskussionerna innan besluten tas?
Hur förankrat är beslutet ute på fältet? Med erfarenhet av en nära anhörigs stödbehov så är risken stor att man som akutpatient kommer att hänvisas och bollas någon annanstans eller blir uppmanad att invänta tills psykiatriska mottagningen öppnar på måndag morgon.
Människor som inte platsar någonstans flyttas runt, det är många som ramlat och ramlar mellan stolarna i brist på omhändertagande.
Enligt partiprogrammet?
Sammanfattat är att det är kontorstid som avgör om och när man skall få hjälp om man blir sjuk i själen. Obekväma arbetstider kostar för mycket, man får inrätta sina problem och sin sjukdom till att passa den normala arbetsveckan.
Detta stämmer inte med mina värderingar och med lagen, som säger att alla skall få sin rättmätiga hjälp.
Inte heller står det angivet eller går att tolka så i det socialdemokratiska partiprogrammet, som jag och förhoppningsvis alla partikamraterna har.