Förstatliga bankerna! Den slutsatsen kom Hans Söderberg till i ett inlägg häromdagen efter en återblick på kapitalismens allmänna ondska.
Tror han verkligen själv på det? En lösning som prövats av rätt många länder och förkastats överallt, utom i Kina, ännu. Och så Nordkorea och Kuba.
Vi lever allihop i en hatkärlek till penninghantering och bankväsende. Pengar är sen sådär 3 000 år det smörjmedel som får samhällen att fungera. Samhället utvecklas genom att människor får idéer.
För att utveckla dem krävs "riskkapital". Någon, en bank i praktiken, måste kunna klara att förlora pengarna, om företaget misslyckas. Saknas banker går det som här på Gotland. Våra vikingaförfäder grävde ner allt silver de tjänat på sina handelsfärder och nån utveckling av samhället blev det inte.
Jättelöner och bonusmiljoner
Vi retar oss gärna på bankdirektörernas jättelöner och bonusmiljoner. Det är lätt att se kapitalägare som arbetande människors fiende, en samhällets utsugare. Sebag Montefiores stora bok om
Den unge Stalin börjar med en lysande skildring av ett stort bankrån i oljestaden Baku. Så försörjdes Lenin och andra landsförvisade ryssar som satt i Schweiz och planerade den stora ryska revolutionen 1917. Också det företaget krävde kapital. Kommunisterna ansåg sig ha rätt till bankens pengar.
Jag har nyligen fördjupat mig i antisemitismens historia. En rot till judehatet finns i deras roll som penningutlånare.
Den som lånar ut pengar och skall leva på det, tar en liten vinst. Judar tilläts inte äga och odla jord, kunde inte bli offentliga tjänstemän, fördrevs ofta från land till land.
Penninghantering blev en naturlig näring för dem. Somliga judar blev rika på att finansiera kungars företag. Men ingen älskar sin fordringsägare. Urtypen är Shylock, den judiske ockraren som ställs mot den ädle köpmannen Antonio i Shakespeares drama Köpmannen i Venedig.
Denne drar sig inte för att kräva "ett skålpund kött" ur gäldenärens bröst. Shakespeare höjer sig över sin tid och ser den tragiska bakgrunden till bankmannens hat och hämndbegär. Men Shylock blev symbolen för kapitalisten, den som suger ut det arbetande folket.
Vräktes från sina hus
Tidningen Dagen skrev nyligen om problemen i det amerikanska banksystemet. President Bush ville att alla skulle kunna äga sin bostad. Bankerna gav bostadslån även till folk med mycket låga inkomster.
Men det systemet kollapsade förstås. Efter att ha missat tre inbetalningar av amortering och ränta, vräktes folk från sina hus. Tiotals miljoner amerikaner har helt enkelt fått lämna sin bostad, som inte gått att sälja.
Vem som nu tjänar på dessa spökstäder? Flera stora amerikanska kyrkor har reagerat på bankernas okänsliga behandling av människor. Där gjordes inga försök att hjälpa folk som drabbats av sjukdom eller arbetslöshet. Banken kräver sitt.
Några samfund har flyttat sina pengar från de stora bankerna till små, lokala banker som arbetar för lokalsamhället och inte vill skinna folk.
Det blandekonomiska samhället
Förmodligen undviker de att låna ut till folk som inte kan betala tillbaka. Några banker av den sorten blomstrar ännu på Gotland.
En samhällsvetare som Hans Söderberg borde ha andra idéer för det blandekonomiska samhället än förstatligade banker. Som om politiker skulle vara så bra på att sköta bankverksamhet.
Jag har nog för mig att vi i Sverige har system för att hålla kapitalägarna inom lagens råmärken. Säkert kan de bli bättre. Kvar finns ändå den gamla avunden, penninghantering gör somliga, smarta människor rika. Är det det vi har svårt att tåla?