Varför skall människorna inte kunna få bo vackert?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Grannen byggde tre hus på en liten gammal kåk 30 meter från vattenlinjen. Nästa granne fick bygga något slags paviljong på ett rött åretruntträhus 20 meter från vattenlinjen. Det första bygget var vackert, det andra mindre estetiskt.
Med andra ord fult. Men upp kom det. Nästa granne har begärt tillstånd att bygga ett arkitektritat hus ovanpå en gammal bod vid havet. Hur det går vet man inte.
Varför skall människor inte kunna få bo vackert? I en annan del av tidning talar Göran Brulin professor vid Arbetslivsinstitutet och KTH om slumrande möjligheter, intellektuella och konstnärliga utmaningar som just har tagit sin början på ön.
Nya hus vid kusten
Låt oss fortsätta med det. Vara lite mer generösa till sinnes. Gagna gotländsk tillväxt. Förnya byggnadstraditioner.
Idag är myndigheter alldeles för fastlåsta i begrepp som 100 meter från havet och gotländsk byggnadsstil.
Det vore klokt om byggnadsnämnd och länsstyrelse i stället började undersöka fler områden än Valleviken för boende.
Inte bara för sommarboende utan året om. Acceptera tanken på en mängd boplatser och det just vid havet. Dessutom tycka att det vore en god boendeform.
Turism är livsviktig sägs det.
Fler jobb skall tillföras ön. Då måste myndigheter och Hembygdsförbund också börja våga tänka i andra banor och erbjuda delar av strandlinjen på ön utan att begränsa sig till 100 meter från havet som är en så rigid tanke när det gäller att placera hus.
Hus skall placeras estetiskt och smälta in i den omgivning som det skall ligga i. Det finns inget som säger att vi inte kan förändra den gotländska byggnadstraditionen.
Inte bara Gotlandshus!
Hela Gotland behöver inte se ut som "byggningar o häusar anno dazumal." Att bygga är att leka. Att bygga är att odla sin konstnärliga ådra. Att bygga är vitalitet och estetik.
Om bilmodeller kan rulla runt på vägarna i ständigt nya modeller år från år, bör hus få taksprång och snickarglädje.
Glas i stället för kalksten. Kan man klämma in en kongresshall med det utseende som nu tar form i den gamla staden, då har man redan signalerat för andra tider.
Det fantastiska är att vi tillåter halva ön att bli ett enda stort hål, men en bit strandlinje kan inte accepteras som en skönhet för ögat om man lägger in några stilrena hus.
Jag vill påstå att huspriserna på norra och södra Gotland blir orimliga för att det inte ges möjligheter till att bygga på tomter med havet glittrande mellan tallarna eller närhet till havet utan långa handläggningstider och många avslag.
Att kryss kan vara nog så viktigt i en tipsrad, det har jag förstått.
Men att ett kryss, som du sätter på en markkarta, visar sig vara livsavgörande för var du senare får bygga huset efter ett positivt förhandsbesked, det kan ingen vanlig människa ens begripa.
När lantmätaren kommer är krysset avgörande för hur du får mäta in tomten.
Gjorde du ett svulstigt kryss när du sände in din ansökan kan det stå dig dyrt. Huset hamnar på en plats som du inte ens kan föreställa dig.
Och kryss är kryss för byggnadsnämnden, det påstår i alla fall lantmäteriet som står där med sina metrar och mäter på det papper du skickat in.
Möjligheterna i landskapet
Du betalar stora pengar för en tjänst vid lantmäteriet, men hinner knappast få grepp om vad som är en vacker placering i landskapet så är lantmätaren försvunnen.
Varje människa har en stark känsla för platsens själ. En sådan tanke borde i framtiden inrymmas i byggnadslovsförfarande.
Dessutom borde det finnas personer som först tar en titt på möjligheter på olika platser där folk vill bygga. Det gäller att våga se möjligheterna i landskapet.