Folkpartiet har nyligen, bland annat på Dagens Nyheters debattsida, propagerat för en återinförd skatt på lantbrukets gödningsmedel. Vare sig partiet tänker vinna gröna väljare eller en renare Östersjö på sitt utspel är det inne på fel väg.
Skatten togs bort av alliansen för att den inte hade någon större påverkan på läckaget av näringsämnen till Östersjön och för att den försämrade svenskt jordbruks konkurrenskraft.
Vill man verkligen göra en effektiv insats för Östersjöns känsliga ekosystem krävs insatserna österöver. Det finns ett stort utrymme för förbättring av avloppsrening och bruk av växtnäring i och med att ny teknik enkelt kan installeras och ge resultat direkt. Det ekosystemtänkande som genomsyrar EU:s vattendirektiv handlar om att se helheten.
Alla avrinningsområden som mynnar i Östersjön är i princip lika viktiga för det totala ekologiska tillståndet i innanhavet. Visst har vi i Sverige direkt kontroll över våra vattendrag och stora möjligheter att lagstifta om åtgärder inom landet, men sett till helheten spelar det ingen roll om vi skulle kunna minska utsläppen till noll om utsläppen i andra länder är kvar på samma nivå. Kostnaden för en nollvision är stora för Sverige och dessutom bortkastade, sett till helheten.
En återinförd skatt skulle knappast påtagligt minska näringsläckaget. Däremot skulle kostnaderna för landets lantbrukare öka. Dessa kostnader kan bönderna inte kompensera med höjda priser, eftersom priserna på jordbruksprodukter sätts på en marknad i konkurrens med lantbrukare vars hemländer väljer att inte betunga jordbruket med ineffektiva miljöskatter.
Man kan ju fråga sig varför Folkpartiet väljer att gå ut med detta förslag nu. Försöker man ta röster från Miljöpartiet bland storstadsväljarna?
Lantbrukarna är en krympande väljarkår. Dessutom förväntas alliansbrodern Centerpartiet ta hand om bönderna.
Folkpartiet bör tänka om i denna fråga, och lägga kraften på effektiva åtgärder i de Östersjöländer där det ger bäst effekt i stället för att verka för avveckling av svenskt lantbruk.