Det gångna året har jag gått en hel del kurser bland annat en ledarskapsutbildning. Det har varit många olika kursdagar med olika teman. På den sista träffen vi hade fick jag lära mig att ordets betydelse är bara 7 procent när vi pratar, 38 procent är sättet vi framför det på och 55 procent är kroppsspråket. Något att tänka på i regionfullmäktige, där debatterna kan bli långa och ibland väldigt tråkiga. Inte undra på att till och med presidiet nickade till ibland när vi hade möte senast.
I dag lever vi i ett informationssamhälle. Förutom de gamla medierna, som tidningar, radio och tv så har vi ett ständigt flöde av information från våra datorer och sms. Ändå tycker jag mig ofta höra: vi får ingen information! Kan det vara så vi behöver helheten för att verkligen ta in ordets mening. De fysiska mötena behövs, vi behöver både se och höra för att informationen ska gå in. Om fler engagerade sig och oftare deltog på möten, så skulle många missuppfattningar kunna förhindras. Då kanske ordet politikerförakt skulle suddas ut ifrån ordlistan. För egen del måste jag erkänna jag tycker att det är mycket bättre och roligare att gå på möten för att lära mig ett och annat, än att sitta hemma och plöja igen om en massa papper.
17 mars var det LRF-stämma. I år var det 80-årsjubileum, så det var ett lite annat upplägg. Bland annat var det ett motionstorg. Motionerna diskuterades vid olika stationer för att så många som möjligt ska kunna och våga tycka till. På kvällen var det middag och utdelning av priser och utmärkelser. Efter detta kom dansen igång. I mina ögon blev det en mycket lyckad och trevlig stämma. Men det som jag kommer att minnas starkast denna LRF-stämma, var att Stig Pettersson och Björn Dahlström blev avtackade med stående ovationer efter att ha varit aktiva i 30 år inom LRF. Stig, som nu slutar som regionchef till sommaren och Björn som slutade som aktiv i regionstyrelsen vid stämman. De har alltid funnits där, pålästa och kunniga inom alla områden, stöttat och inspirerat. När den nya regionchefen nu tar vid, vill jag hälsa henne välkommen och det gäller för oss att hitta nya arbetsformer. Det kommer inte att bli som förr. Men det är ju inte bakåt vi ska sikta, utan framåt.
Nu är det äntligen vår, vad jag längtat. Varje år ser jag fram emot allt trevligt man ska göra under våren och sommaren och skyndar mig att sköta alla måsten för att sen få tid att njuta. Men jag kommer aldrig i mål. Varje höst står jag där och känner mig lurad, Vart tog sommaren vägen? Men i år blir allt annorlunda. Jag har nu lärt mig att det finns inga måsten. Det heter, jag vill eller jag behöver. Och om det nu är något som jag varken vill eller behöver, varför ska jag göra det då?
Så i år SKA jag njuta. Får väl se till hösten hur min nya insikt fungerade.