Ja, så var det dags igen. Det börjar bli ett antal jular nu i erfarenhetsbanken.
I mitt sydgotländska föräldrahem var det till jul alltid trångt, varmt och överdekorerat.
Med en stor julentusiast till pappa och många storasyskon växte jag upp med uppfattningen att ju mer pynt dess bättre. Det fanns inte en yta utan papperstomtar, slitna bonader eller skoltillverkade julattiraljer. Alla skulle ha sin favorit i granen men man brukade i alla fall se att den var grön.
Som vuxen har jag firat rätt varierande jular. En riktigt bra var den då jag frivilligt tog socialförvaltningens julberedskap tillsammans med en kompis. Eller är det där med frivillighet en förskönande efterhandskonstruktion? I alla fall var vi förberedda på att arbeta hela helgen och eftersom det blev lugnt kändes alla inslag i ett tämligen avskalat julfirande som bonus.
Ibland har det känts bäst att fly landet. I Darwin bestod julmiddagen av wokad känguru, i Kairo ersattes tomten av magdansöser och dansande dervischer.
Julafton inklämd långt bak i en Boeing 707 är definitivt inget jag rekommenderar. Det hjälper inte heller stort att det numera handlar om nyare flygmodeller.
Man uppnår ingen vidare julstämning nedklämd i timmar i vad som kunde ha fungerat som fästmanssoffa, oftast med åtminstone en helt okänd individ på tumavstånd. Inte ens den populäraste julbordsrestaurang kan konkurrera med charterbranchen om trängsel vid matintaget.
Roligare är det att agera tomte. Fast den karriären verkar vara över eftersom alla barn i närheten redan har dragit sina egna slutsatser av att tomten uppträder i mina kängor. Barn är smarta nuförtiden.
När jag letar i minnet bland släktjular, kompisjular och parjular märker jag att jag egentligen inte hittar någon favorit. Var jul har sin tid.
Det är väldigt vackert med levande ljus i granen, men är det värt besväret att skrapa stearin från parketten i timmar? Jo, ibland.
Mossa och halm är fint men Ernst Kirchsteiger bor inte hos oss så ibland blir det glitter och glamour i stället.
Det är när favoriterna blir måsten som jag inte fullt ut vill vara med. Då passar en jul utan tillgång till kök fint. Kan man inte koka knäck och griljera skinka så kan man inte.
Vanor eller inte är det mesta importerat av både traditioner och material. Någon helsvensk jul finns förstås inte.
Att hålla fest när året vänder mot mer eller mindre ljus verkar ändå ligga djupt i männsikans natur. Så är både jul och midsommar symboler för mycket globala och mycket gamla mänskliga behov.