Världen är en orättvis plats
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I juletider, när frossandet övergår allt förstånd, finns det likväl en och annan som tar tillfället i akt att säga sitt hjärtas mening. För mig är detta ett sådant tillfälle.
Precis som Pinters tal väckte en gång i tiden Göran Palms bok, En orättvis betraktelse (1968), en häftig reaktion. För många var det ett avskyvärt orättfärdigt angrepp på det etablerade samhällets "heliga" värderingar.
För andra, den unga generation, som då levde sitt liv med förhoppningar om ett rättvisare samhälle, blev den en ohelig bibel.
En marknadsstyrd värld
För mig syns det, är motsättningarna idag desamma, men med den skillnaden att den berättigade kritiken då blivit tvingande i ett nu, där en marknadsstyrd värld kommit i sken mot globalisering med förödande konsekvenser i sitt släptåg.
Och precis som alltid, när någon tar sig rätten att påtala detta fenomen så kräver andra, att man också må ta globaliseringens positiva sidor i beaktande.
Arbetslösheten här vägs upp av arbetstillfällen där och så vidare över hela det politiska fältet av motsägelsefulla uppfattningar.
När något sägs ur samvetets djupa nöd så måste likväl, i den heliga objektivitetens och saklighetens namn, den andra sidan också komma till tals, det är det som kallas demokrati. Sanning och lögn har kommit att väga lika, det beror bara på hur man ser det.
Kan man idag säga, att USA:s maktpolitiska ambitioner - stödda på en militärmakt uppbyggd av arbetslösa, korttidsutbildade unga män och kvinnor utrustade med högteknologi för att försvara den "fria" marknadens vinnare - utgör ett allvarligt hot och inte en välsignelse?
Kan man säga, att Irakkriget bekostas av oss alla som godtar de oerhörda underskotten i USA:s budget och försvarar dollarns kraftigt övervärderade kurs? Är det vänsterpropaganda att säga det?
Måste man samtidigt säga, att man tycker att den ryska krigspolitiken i Tjetjenien är vidrig och att terroristers gärningar inte kan försvaras, bara fördömas.
Handikappad i fetma
Kan man säga, att den nutida västerländska människan är karaktärslös och saknar moral?
Att hon i grunden måste genomgå en moralisk mutation för att komma tillrätta med sitt drogberoende, sina sexuella impulser, sina rök, snus- och snuskbegär, sitt över alla gränser drivna käk- och godisbegär, som gör delar av befolkningen handikappad i fetma.
Får man säga, att det finns all anledning att vara pessimistisk för framtiden? Eller är det bara vänsterpropaganda? Måste man samtidigt säga, att läkarvård och medicin gör beundransvärda framsteg, att motionärerna ökar i antal, att de flesta är goda, snälla och rättskaffens människor?
Kan man säga, att media massmarknadsförför en hel generation unga människor, kan man säga att transporterna av varor korkar igen vägarna i hela Europa, kan man säga att torskarna tagit slut i Östersjön, kan man säga? Måste man alltid?
New York Times utrikesreporter, som bevakar världen måste ju rimligen ha ett vidare perspektiv.
Orättvis plats att leva på
Han skriver att litteraturpriset "på senare år ofta gått till författare med vänsteråsikter, som José Saramago, Günter Grass och Dario Fo" och nu Harold Pinter. Vilken härlig samling, vilken upptäckt, att kritiken kommer från vänster.
Tänk om det är så, att kritiken inte bara är vänsterpropaganda, att det faktiskt är så att världen är en orättvis plats att leva på. Det är det värt att tänka över i juletid.
Och kom nu bara inte och anklaga mig. Jag gör mitt för att lindra världens nöd.
Skickar 500 spänn till Läkare utan gränser, stoppar pengar i allehanda insamlingsbössor och jag har till och med övervägt att bli ett mer etablerat världssamvete genom att betala medlemsavgift till Rädda barnen och Röda korset.
Nånstans har jag liksom förstått att det finns en värld utanför Verona, som salig Shakespeare sa.