LIBERAL KOMMENTAR
Den som har en svensk medellön är bland världens fem rikaste procent. Det gör att vi har bättre förutsättningar än de flesta att ta emot och hjälpa människor på flykt.
I norra Irak fördrivs och mördas kristna och i Syrien är inbördeskriget inne på sitt fjärde år. Det är dessa fasor som får Migrationsverket att tala om att 340 000 personer kan komma att söka asyl i Sverige under de närmaste fyra åren.
Siffran kan jämföras med uppgifter från FN:s flyktingorgan UNHCR som visar att det finns över en miljon syriska flyktingar i Libanon, drygt 800 000 i Turkiet och mer än 600 000 i Jordanien. Det är länder som på alla tänkbara sätt har sämre förutsättningar än Sverige att ta emot människor på flykt.
Kristdemokratiska ungdomsförbundets ordförande, Sara Skyttedal, håller inte med. Bostadsbrist och arbetslöshet bland flyktinginvandrare gör att vi ska sätta ett tak för hur många asylsökande Sverige ska ta emot, skriver hon i en artikel på DN debatt (29/9).
Någon annan ska med andra ord ta ansvar när världen brinner.
Asylrätt är inget som kan vägas mot arbetsmarknadsregleringar eller plan- och bygglagar. Den handlar om något så grundläggande som medmänsklighet och moraliskt ansvar.
För de allra flesta, inte minst inom Kristdemokraterna, är detta självklart. Inom KD finns en lång tradition av att försvara en human flyktingpolitik, men också av att personligen ställa upp för människor i nöd, exempelvis genom att gömma flyktingar som hotas med utvisning.
Statsminister Fredrik Reinfeldt fick kritik när han i sitt sommartal tog upp de statsfinansiella utmaningar som stora flyktingströmmar kan komma att innebära. Det är relevant att kritisera honom för att han valde att blåsa upp problemen av valtaktiska skäl. Men i grunden var hans budskap glasklart och raka motsatsen till Skyttedals. Sverige har ett moraliskt ansvar att öppna gränserna för människor på flykt. Eventuella kostnader får aldrig påverka detta.
Det borde vara självklart i ett av världens rikaste länder.