Ibland blir man varm om hjärtat mitt i den kalla vårväntan. En alldeles vanlig vardagskväll i mars när våren kommit av sig och snödropparna hukar i kölden samlades mer än 30 personer här på ön för att tillsammans berätta, lära sig mer och diskutera om hur vi kan göra något för medmänniskor som haft större otur i det globala livslotteriet.
Det handlar om praktisk solidaritet i det lilla formatet. Just här stod bland annat fadderverksamhet genom Plan Sverige på dagordningen. Det är ett exempel på hur man kan kombinera sitt engagemang med en personlig kontakt om man så vill, men utan att ge stöd åt en ofta slumpvis utvald person eller familj som kan komma i en märklig situation gentemot sina grannar.
I stället går pengarna till en skola, en brunn eller något annat gemensamt som kommer hela det omgivande samhället till godo. I många gotländska familjer får barnen genom fadderverksamheten konkret lära sig något om tillståndet i världen, om livsvillkor för jämnåriga och om att det faktiskt går att göra något. För det är här, i skärningspunkten mellan eländet och möjligheterna, som åtgärderna kan bli verklighet.
Det går framåt. Breda vaccinsationsprogram och bättre tillgång till rent vatten har bidragit till att barnadödligheten minskar. Allt fler börjar skolan och läskunnigheten ökar.
Ett annat exempel på konkret solidaritet är Kvinna till kvinnas arbete för fler kvinnor i fredsprocesser, rätten till den egna kroppen, ökad kvinnomakt och säkerhet, mötesplatser och stöd åt kvinnorättsförsvarare. Kontakterna går via kvinnornas egna organisationer i bland annat Afghanistan och på Balkan. Också här går det framåt fast mycket återstår.
Det finns så många exempel på att egennytta inte är människans enda drivkraft. Internationellt utvecklingsarbete bedrivs på många plan. Det spänner över de enskilda entusiasterna som de som samlades här i veckan.
Det går vidare via till exempel Region Gotlands långvariga arbete i Kibaha som Wera Svensson skriver om här bredvid i sin andra artikel byggd på en intervju med ledningskontorets Bertil Klintbom.
Det landar slutligen i de strukturella utvecklingsinsatser där Sverige som nation deltar, ibland i ännu större sammanhang som EU eller FN.
I slutänden är det våra gemensamma resurser det handlar om. Hur vi fördelar. Vad vi vill avstå. Vad det innebär att vara medmänniska.
Solidaritet värmer.