Ett vackert landskap kräver betande djur. Ängar och betesmarker är mycket viktiga och skyddsvärda biotoper för bevarandet av artrikedomen. Därför måste våra politiker verka för ökad djurhållning och vettiga regler för stöd till betesmark.
Visst är det inte så lite märkligt att EU:s jordbruksstödsystem har medverkat till att stora arealer betesmark tagits ur drift i Sverige och på sikt kommer att bli en mörk granskog. Enligt Jordbruksverket minskade arealen ängs- och betesmark som bönder sökt stöd för med 77 000 hektar eller cirka 15 procent mellan 2007 och 2010.
Efter den senaste omgången av förhandlingar om EU:s jordbruksstöd - CAP (The Common Agricultural Policy) - tillät Sverige det fantastiska att inträffa. Reglerna för stöd till betesmarker begåvades med sådana villkor att mycket av arealen traditionellt skött betesmark inte längre kvalificerade sig som betesmark, utan snarare var att anse som glest beskogad skogsmark. För att kvalificera för stöd får det inte finnas mer än 50-60 träd per hektar.
Reglerna är inte anpassade till svenska eller för den delen finska förhållanden. Inte heller sydeuropeiska förhållanden passar in eftersom de är torra och har relativt mycket buskvegetation. I stället stämmer reglerna väl överens med hur landskapet ser ut i de stora jordbruksländerna. England och Frankrike har mycket mer odlad mark och inte så mycket skog eftersom deras beten med nödvändighet ofta är anlagda på åkermark - utan träd. I Sverige är betesmarkerna oftast en naturlig övergång mellan odlad jord och skog - med träd.
När EU:s regler skulle tillämpas i Sverige fick det som följd att många betesmarker antingen röjdes för hårt på träd och därför tappade naturvärden, eller så planterades betet igen med granplantor. I en del fall fälldes stora ekar som i sig fyller en mycket viktig funktion för många arter av insekter.
Vill man göra en stor insats för odlingslandskapet och betraktarens skönhetsupplevelse av hävdad betesmark måste man se till att förbättra förutsättningarna för djurhållningen i Sverige.
Vi har mycket goda möjligheter att vara självförsörjande på kött, tack vare tillgången på mark. I dagsläget importeras halva konsumtionen. Utrymmet för att ta upp brukandet och betandet av igenväxta inägor och hägnader är stor. Därmed skulle mängder av livsmiljöer för blommor och fjärilar med flera arter kunna återskapas.
De biologiska vinsterna med mer ängsmarker kan inte överskattas. Många av de hotade arter som är rödlistade av Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala är beroende av betade marker.
Fram till 2014 ska CAP förhandlas om. Då måste regeringen göra det till sin uppgift att verka för ökad djurhållning och mer betade marker. Det är en särskilt angelägen uppgift om man ska kunna uppfylla miljöbalkens miljömål om "Ett rikt odlingslandskap" och "Ett rikt växt- och djurliv".