Sverige är en del av världen. Ett påstående som hitintills har upplevts som lite trivialt. Det går naturligtvis inte att bestrida en självklarhet. Men efter helgen och sprängningarna i Stockholm har nu även Sverige drabbats av samma fruktansvärda händelser som vi nästan dagligen ser sker runt om i världen. Oftast utan några större reaktioner.
En ung människa, enligt uppgift i media en 28-årig småbarnsfar med en nyfödd son, har tagit sitt eget liv och riskerat många medmänniskors hälsa och liv.
De motiv han själv har uppgivit är protestera mot Lars Wilks mohammedkarikatyrer och mot Sveriges deltagande i Afghanistankriget. Självmordsbombaren kom från Tranås där han även är uppväxt. En småstad i norra Småland och som vi knappast förknippar som en grogrund för extremism.
Första självmordsbombaren
Sverige har fått sin första självmordsbombare. Samtidigt som vi med all rätt kraftigt fördömer handlingarna bör vi besinna oss och inte gripas med av den ryktesflod som nu breder ut sig och minst riskerar att vi skuldbelägger landets muslimer.
I Sverige bor cirka 400 000 muslimer, flertalet från Irak. Muslimernas företrädare har nu och tidigare med kraft tagit avstånd av all islamisk fundamentalism. Man säger att den aktuella mannen har "kidnappat våldet i Islams namn." Självmord är dessutom en dödssynd enligt Allah.
Fundamentalisterna avskyr demokratin. Alltså det som vi vill Sverige ska vara, ett öppet och tolerant land. TV är i sina bästa ögonblick ett fantastiskt medium. Ett sådant ögonblick var när Norska Nobelkommittén genom sin ordförande Torbjörn Jaggeland, delade ut 2010-års fredspris till den kinesiske medborgarrättskämpen Liu Xiaobo.
Norska Nobelkommittén lyckades
Miljontals människor runt om i världen kunde direkt följa Jaggelands tal och se hur auditoriet flera gånger gav stående ovationer.
Enligt tv-kommentatorn förekommer normalt inga sådana sympatiyttringar. Det är inte varje gång den norska Nobelkommittén lyckas med sina val av fredspristagare. Denna gång var förhoppningarna stora i valet av pristagare, förhoppningar som också infriades.
I hans eget hemland förekom ingen tv-utsändning, däremot stark kritik mot Norge och dess Nobelkommitté. Ett särskilt gripande ögonblick var då Nobelmedaljen och diplomet placerades på den tomma stol där Xiaobo borde ha suttit. Det var omöjligt att inte bli berörd. Liu Xiaobo har använt sig av sina medborgerliga rättigheter och krävt yttrandefrihet och flerpartival i Kina. Han dömdes år 2008 för "omstörtande verksamhet" till fängelse i elva år.
För att förhindra västmedier att träffa Xiabobo:s fru, påbörjade kinesiska myndigheter vägarbeten utanför hennes lägenhet samma dag som Nobelpriset i Oslo delades ut.
Balansgång för regimkritiker
Senaste numret av Amnesti Press har en intervju med Liu Xiaobo från 2008. Intervjun gjordes på en restaurang. På en servett skriver han tre kinesiska tecken. Fritt översatt; "att gå fram till kanten."
Han ville illustrera den balansgång regimkritiker måste gå. Att utmana och pressa regimen men samtidigt inte så kraftigt att de riskerar att fängslas. Xiaobo gick inte bara fram till kanten, han gick över kanten.