Varning för alla dessa varningar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vidare visade det sig att både den Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och det svenska Livsmedelsverket ur samma franska studie hade dragit slutsatsen att inget tydde på att majsen var farlig.
På Jordbruksverket har man inte tittat på studien än, men enhetschef Stig Widell säger: "Det är bra om andra oberoende kan göra egna försök på området, men det är vi inte bortskämda med."
Och så är det förvisso. Majsproducenten Monsanto gör själva den studie som ligger till grund för om grödan ska anses farlig eller inte, vilket Greenpeace kritiserar, samtidigt som de i sin tur exemplifierar bristen på opartiska studier. Deras rapport är nämligen både beställd och utförd av aktörer som sedan tidigare är kritiska till genmodifierade grödor.
Resten är ett fall av klassisk medielogik. Det är förstås betydligt mer intressant för en dagstidning att vara först ut med nyheten att genmodifierad majs är farlig, än att inga negativa effekter hittats.
Det här vet forskarna också. Det är alltid lättare att få uppmärksamhet för en studie som visar att något har hänt, snarare än en - aldrig så gediget genomförd - som visar att inget har hänt. Och publicitet betyder forskningspengar.
Ett av de mest flagranta exemplen i Sverige på senare tid är väl larmrapporten om att det otrevliga ämnet akrylamid förekommer i en mängd vanliga livsmedel.
Otroligt. Kunde ett baslivsmedel som bröd vara cancerframkallande? Å andra sidan - människor dör ju faktiskt hela tiden i cancer. Sedan visade det sig när man slutligen gjorde en studie på människor - istället för enbart råttor - att ingen förhöjd cancerrisk kunde noteras. Vem minns den presskonferensen?
I dag är det hur som helst knappast någon som undviker att äta chips av rädsla för att dö i akrylamidrelaterad cancer. Men alarmismen lever vidare. Nu är det höjda medeltemperaturer som hotar mänskligheten och får domedagsprofeterna, som paradoxalt nog tycks ha funnits i alla tider, att utropa att historiens slut är nära.
Det betyder förstås inte att de inte kan ha rätt. Men hittills har de som tror att världen finns kvar i morgon också haft större träffsäkerhet i sina prognoser.
Detta sagt är det välkommet med forskning från olika håll om genförädlade grödor, både för att hitta risker och möjligheter. Motståndarna förespråkar en försiktighetsprincip om att inte använda sådant som vi inte vet är ofarligt.
Men det finns risker också med denna taktik, inte minst att vi avstår från att odla grödor som genom ett inbyggt skydd mot sjukdomar och skadedjur kan förbättra levnadsförhållandena för människor i stora delar av världen och ge minskad användningen av gifter i jordbruket. En sak bör vi dock inta en avvaktande hållning till: larmrapporter.