Vart är centern på väg?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Gamla ledarskribenter som Hans E Andersson på grannsidan måste ha haft svårt att acceptera alla nymodigheter, som centern numera bekänner sig till.
Naturligtvis vet centerpartisterna bäst själva hur det hela har gått till när partiet har förändrats.
Från ett decentraliserande, miljövänligt antikärnkraftsparti, populärt kallat Åsa-Nisse-marxister, till ett närmast nyliberalt företagarparti.
Jag ska ändå försöka visa min syn på hur det har fått till.
Påverka centerungdomarna
Grunden skapades i ungdomsförbundet CUF. Olle Svenning menar i sin bok om Göran Persson att "borgerliga" centerpartister ville påverka centerungdomarna och försöka få dem mera borgerliga.
De ville få tillbaka centerpartiet till den borgerliga sidan efter den, i deras tycke, samarbetet mellan Olof Johansson och socialdemokraterna blivit för stort.
Därför tog man hjälp av Timbro, ett medieföretag med målet att främja en borgerlig regering och ett företagsvänligt klimat. Man gick helt enkelt i allians med partierna till höger.
Samtidigt har flera av den nya generationen centerpartister kommit från det mera nyliberala centerns högskoleförbund.
Förbjuda kollektivavtal
CUF:s ordförande Fredrick Federley arbetar öppet med Timbrofolk, vilket Timbro naturligtvis nekar till. Timbro vill se sig själva som ett opolitisk intresseorganisation och vill inte sammankopplas med något parti.
Äganderätten och att allting styrs bättre uppifrån och neråt blev de nya ledorden. I en intervju uttalar sig Federley nedlåtande mot de "närmast vänsterradikala gröna khmererna" som styrde CUF på 1970-talet, och "tiden med Olof Johansson skadade partiet".
"Hungriga vargar jagar bäst" är ett annat uttalande av Federley, och syftar då på de arbetslösa.
Ekohumanism är enbart en skrivbordprodukt, menar Federley, och kan inte finnas kvar bara av sentimentala skäl. Federley vill förbjuda kollektivavtal och ha en platt skatt.
Vidare vill centern numera minska kärnkraftsmotståndet, sänka ersättningen för arbetslösa och sjuka och miljöfrågorna får mindre utrymme.
Allt detta leder naturligtvis till motstånd från de delar som ännu har kvar den gamla ideologin.
Tveksamheten är också stor från den gamla väljarstammen. Även om många centerpartister alltid har varit skeptiska till samarbetena mellan centern och sossarna, så har man ändå haft kvar en kärna av ett folkrörelseparti.
En folkrörelse som kan gå förlorad om man helhjärtat dyker in i Timbros nyliberalism.
Marschen högerut
Maud Olofsson har bara fullföljt vad centerungdomarna har påbörjat, den långa marschen högerut.
Kvar står ett antal förvirrade samverkansinriktade centerpartister och ser hur Olofsson ibland kliver längre högerut än båda Reinfeldt och Leijonborg.
Landsbygdens innevånare uppmanas av Maud Olofsson att flytta för att söka arbete. Där rök den delen av landsbygdspartiet centern.
Det ska bli spännande att se vad som händer om alliansen misslyckas med att ta över makten vid valet och centerpartiets väljarsiffror minskar.
Kan Maud Olofsson sitta kvar då och kommer man att återgå till det folkrörelseparti man en gång var?
Det trodde jag inte om mig själv att jag skulle sitta här och längta tillbaka till Åsa-Nisse-marxisternas tid.