Gustav Fridolin, det politiska underbarnet enligt medier, är på väg att bli ett av de två språkrören när miljöpartiet i maj skall välja nya företrädare. Han tycks ohotad på sin kant, medan det finns fem kvinnor som kandiderar till språkrörsduon.
I en stor artikel på DN Debatt den 18 januari gör Fridolin klart att miljöpartiet skall inta en bred liberal mittfåra i svensk politik. Artikeln är en enda lång lovprisning av liberalismen. Så nu får Björklund konkurrens om ideologin. Den frisinnade Karl Staaff är uppenbart Fridolins husgud. Och han lyfter dessutom fram den liberale tänkaren och författaren Erik Gustaf Geijer.
Geijer var konservativ
Visst var Geijer en intressant nytänkare i sin tid, liksom Staaff i sin tid. Men Geijer hade också en konservativ samhällssyn, med våra ögon sett, där han bland annat hävdade att folket bara behövde praktiska kunskaper medan högre undervisning borde förbehållas ämbetsmannaklassen. Geijer var också aktiv i Götiska förbundet som sökte återuppliva "de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne". Nå, detta var för mycket länge sen i vårt land. Man får kanske välja sina husgudar med viss omsorg. Men det har väl Fridolin gjort. Så nu vet vi.
Ingen arbetarrörelse och miljö
Fridolin skriver hur han som folkhögskolelärare i historia brukade ta med sina elever på studieresa till Riksdagen och framför bysten av Karl Staaff berätta om hur denne politiker lade grunden för det trygga samhälle som växte fram under 1900-talet. Han lyckas med konststycket att i debattartikeln helt utesluta arbetarrörelsen som de facto formade den unikt framgångsrika svenska välfärden, med start 1932 och framåt. Inte ett ord om Branting, Möller eller Per Albin. Betänk till exempel hur liberalen Bertil Ohlin motarbetade Tage Erlanders välfärdssträvanden genom många år. Historikern Fridolin blir här något kantstött.
Som om inte detta var nog i denna uppseendeväckande debattartikel. Fridolin lyckas med ytterligare ett konststycke, att inte en enda gång nämna ordet miljö eller tala om miljövård. I en enda mening nämns "klimatproblemen". Miljöpartiets tillägg "De gröna" känns efter detta ganska så påklistrat. Vart tog den tydliga miljöprofilen vägen? Puts väck, tycks det. Vad säger partiet om denna vindkantring?
Man kan fråga sig hur det andra språkröret skall passas in i detta nya mönster. Det kan dessutom bli svårt att ta plats i offentligheten när denne unge man vill ha allt ljus och lär få det som medias kelgris. Partiet får väl efter detta utspel tänka till om såväl politik som språkrörsprofil.
Stark miljökvinna efterlyses
Det lär krävas en stark kvinna med stabil miljöprofilering och med skickligt politiskt handlag som kan väcka bred respekt i samhället.
Fridolin talar om att beslut inte får fattas över huvudet på folk och att medborgarna alltför ofta placeras på läktaren för att åse hur politiken formas och praktiseras. Frågan är om inte de aktiva miljöpartisterna nu rusar in på planen för att aktivt delta i spelet om partiets politik.