Vårt behov av enkla lösningar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Finns det inga arbeten ska kommunen eller staten "skapa jobb".
Blir det finanskris som lamslår stora delar av världens ekonomier ska regeringen "vidta åtgärder" för att lindra effekterna.
Vi har skapat ett ålderssegregerat samhälle där vi lever åtskilda och där vi förväntar oss att samhället ska se till våra äldre anhöriga. Jag lägger ingen värdering eller skuld i det, bara konstaterar hur det ser ut. Ingen vill nog ha det som det var förr men vårt nya sätt att leva åtskilda skapar konsekvenser.
Trots att världen blir allt mindre genom möjligheten att kommunicera snabbt och enkelt, delar vi inte med oss av resurserna utan låter stora delar av världen fortfarande svälta och dö av enkla sjukdomar som lätt kan botas i vår del av världen.
Dessutom håller planeten på att kollapsa på grund av vår strävan efter mer, snabbare, billigare, oftare.
Det är lätt att bli om inte deprimerad så i alla fall lite nedstämd.
Det skulle kännas underbart om nån kom och sa att allt inte är sant, att det bara är nån som hittat på alla kriser.
Det är lätt att stjälpa undan sin maktlöshet och tro på det som är enklare.
Att det finns politiska partier som antingen kan återställa Sverige till ett nostalgiskt minne av 1950-talet där våra roller var enklare och världen mindre på alla sätt, eller nån som lovar att se till att vi inte drabbas av globala tråkigheter som finans- och klimatkriser.
Det är bara en tunn vägg mellan mig och Håkan Ericsson i den korridor vi båda har våra rum.
Ändå undrar jag om vi lever på samma planet överhuvud taget. "De borgerliga vill bara väl, brukar ju Eva Bofride skriva" konstaterade han i en ledare i veckan.
Ja?
Jag har inte gett upp men det verkar omöjligt att få Håkan Ericsson och andra socialdemokrater att sluta påstå att de som inte står bakom den socialdemokratiska politiken är onda. Att all politik som inte är s-märkt har som syfte att skada medborgarna och Sverige.
Vi ska vara rädda om vårt demokratiska system. Det börjar redan naggas i kanten av krafter som inte gillar demokrati. Sverigedemokraternas framfart beror till stor del på ett missnöje med den traditionella politiken. Det är skrämmande att partiet nu balanserar på gränsen att bli representerat i Sveriges riksdag. Att det finns så många svenskar som "inte är rasister, men..." ändå tänker rösta med sd. Det visar på så mycket dåligt omdöme att man blir mörkrädd.
Att då som etablerat parti spä på politikerföraktet genom att måla ut politiken som ett krig där ens motståndare är onda och inte förstå att det spär på föraktet snarare än berikar det politiska samtalet är obegripligt.
Håkan Ericsson, Lisa Kalström med flera vidhåller att de "sprider ljuset" och "avslöjar den borgerliga politiken".
Det de möjligen avslöjar är snarare den egna bristen på argument och hållbar politik.