Vårt behov av kyrkan
Foto: Zettergren Bengt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Kyrkans formella band till staten är brutet men förväntningarna på kyrkan finns kvar när människor behöver stöd och hjälp eller när våra anhöriga ska begravas. Kyrkan är därför mer än en förening vilken som helst som somliga beskriver den.
Är man uppfödd på den gotländska landsbygden har kyrkan förmodligen varit en självklar del i ens uppväxt. Inte så att man gick på gudstjänst men kyrkan är en mötesplats och dess närvaro är både viktig och framträdande.
"Problemet" kyrkan har är samtidigt dess kärna. Många känner sig främmande för en kristen tro överhuvud taget, ännu fler tar avstånd från kyrkans historia av uteslutande, straff och skuldbeläggelse.
Samtidigt söker fler än någonsin efter en andlig dimension men i dag är det mer "tillåtet" att tro på själavandring än att tro på Gud.
Jag har aldrig på allvar övervägt att begära utträde ur Svenska kyrkan. Inte för att jag är särskilt troende, men för att jag känner mig delaktig i kyrkans gemenskap. Jag känner mig välkommen dit och jag tycker att kyrkan gör ett bra och viktigt jobb.
Det finns undantag. Så klart. Jag tar ett gigantiskt kliv bort från präster och andra inom kyrkan som inte bejakar alla människors lika värde eller som försöker sprida skuld och skam.
Men i och med att jag förväntar mig att kyrkan ska finnas där när jag behöver den, anser jag det självklart att jag också ska bidra med mitt medlemskap.