Ledare: Vart går vänsterpartiet?

Politik2006-01-05 06:00
Håkan Ericsson
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Idag börjar vänsterpartiets kongress i Göteborg. Den är viktig inte bara för vänsterpartiets framtid. Den är också avgörande för möjligheterna att hindra en borgerlig regering och säkra en röd-grön regering i Sverige. Därför är det bara att hoppas att det uppdrag, som de gotländska ombuden Bodil Rosengren och Luis Barnes har från öns vänsterpartister blir verklighet. De ska agera för att vänsterpartiet blir ett öppet vänstersocialistisk parti, som inte utesluter någon som har hjärtat åt vänster.
Vänsterpartiets stora dilemma och samtidigt styrka, är ju att partiet samlar människor med så olika tendenser. Där finns vänstersocialister, kommunister, miljövänner, feminister och populister. En salig blandning som det gäller för partiledningen att balansera så ingen grupp blir totaldominerade.
Under Lars Ohlys ledarskap har hittills de dogmatiska kommunisterna fått dominera. Kommunistetiketten har allvarligt skadat partiet och opinionssiffrorna har fallit från väl över tio procent till dagens fem-sex procent. Och många medlemmar lämnar partiet i besvikelse över kommunistfraktionens dominans. Nu har Lars Ohly slutat kalla sig kommunist och operation återupprättande av förtroendet har inletts. Det är avgörande att kongressen bidrar till detta.
Många vill se de norska vänsterpartisterna som ett föredöme. Där har ju socialdemokraten Jens Stoltenberg bildat regering med vänsterpartiet och centerpartiet. Och en vänsterpartist är finansminister. Så lär det aldrig bli i Sverige, men vänsterpartiet kan få mer inflytande genom ett mer realistiskt vänsteralternativ än om de går ut i den kommunistiska ökenvandringen. Vänsterpartiet har ju faktisk i nästan tio år ingått i regeringsunderlaget och har kunnat påverka svensk politik på ett sätt som aldrig någonsin tidigare. Är det den vägen vänsterpartiet vill gå, så måste de ta stora steg mot att bli det öppna vänstersocialistiska parti, som de gotländska ombuden ska slåss för.
Förutsättningen för att vänsterpartiet ska upplevas som ett alternativ till vänster om socialdemokraterna är att de upplevs som trovärdiga. De kan varken vara kommunistiska eller populistiska och ge allt åt alla i sin valplattform. De måste vara och upplevas som realistiska av vänsterväljarna. Klarar kongessen den uppgiften?