När det kom fram att ryska bombflygplan under långfredagen övade attack mot Sverige ledde det till en försvarspolitisk diskussion i massmedia i en utsträckning som vanligtvis inte tillkommer försvarsfrågorna.
Försvaret rustades måhända ner till stora delar under framför allt 1990-talet och tidiga 2000-talet och under ledningen av socialdemokratiska regeringar, men Reinfeldt och alliansen har inte gjort särskilt mycket för att återställa kvalitén och kvantiteten på ett område som tidigare ansågs som en viktig fråga för ”högern”.
Mot bakgrund av Reinfeldts uttalande om försvaret som ett ”särintresse” är det kanske inte så märkligt.
En lika stor nyhet som det blev att ryskt bombflygplan övade attack mot Sverige, en lika stor nyhet blev det att Sverige inte hade beredskap att skicka upp stridsflyg för att möta de ryska planen och markera gränsen.
Vid granskning visade det sig att försvaret bara hade beredskap att snabbt skicka ut Gripen-plan 60 timmar i veckan och då endast på dagtid. Enligt ett uttalande från Försvarsmaktens insatschef, Anders Silwer, ”behövdes det huvudsakligen på dagtid”.
Ett försvar finns ”för i fall att”. För att man aldrig kan veta och för att det är grundläggande för en stat att kunna försvara sina nationsgränser och i slutändan sin suveränitet och sina medborgares frihet.
Det är inte ens 70 år sedan Europa slets sönder av andra världskriget. Ett krig i modern tid och vid dess slut var det uppenbart att Sveriges beredskap inte vara så god som Per Albin Hansson hade uttalat vid krigsutbrottet.
Vad gäller Flygvapnet har försvaret idag tre flottiljer med stridsflyg till sitt förfogande. Tre stycken. Och massmedia upprörs över att vi nattetid inte kan möta ryska bomflyg vid gränsen som över attack mot Sverige. Med tre flottiljer är det häpnadsväckande att vi kan få stridsflyg i luften överhuvudtaget.
Den svenska försvarsbudgeten uppgår till cirka 46 miljarder kronor för 2013. Det motsvarar 5 procent av statsbudgeten. Att försvaret inte är ett prioriterat område är uppenbart.
Den ekonomiska tilldelningen tycks stå väl i paritet med ställningstagandet på Moderaternas hemsida ”I dag finns inget militärt angreppshot mot Sverige. Det går inte heller att se något hot inom överskådlig tid”. Och så är vi tillbaka till knorren i hela försvarsdebatten; nämligen att man aldrig kan veta.
Militärt angrepp mot Sverige i dagsläget kan tyckas som osannolikt, kanske till och med högst osannolikt. Men vi vet inte. Inte ens Silwer, som tycks vara av uppfattningen att det går att beräkna tiden för eventuella angrepp till dagtid kan, när det kommer till kritan, veta. Det är därför vi behöver ett försvar och då ett fungerade sådant. För i fall att det osannolika sker.
Det enda vi dagsläget vet är att ryska bomplan lugnt kan fortsätta att nattetid öva attack mot Sverige och utmana det svenska luftrummet för någon beredskap att skicka upp Gripen-plan finns inte. Det vet vi.
Precis som att vi vet att vårt försvar skulle stå emot ett angrepp i omkring en vecka, därefter skulle vi behöva hjälp från andra länder. Det vet vi också.
Men det är ingen betryggande vetskap. Oavsett vad Silwer tycker och oavsett vad som står på Moderaternas hemsida. Sverige är i dag lika oförberett som för 70 år sedan. Det mänskliga minnet är uppenbarligen kort.