Vårt behov av idoler och förebilder verkar vara oändligt. Det gäller inte bara artister utan faktiskt också ekonomiska system.
Under decennier var USA idealet framför allt i konservativa kretsar. Där fanns närmast total arbetsgivardominans. Den stora majoriteten anställda saknade helt anställningsskydd och kunde avskedas på en minut och då fanns ingen eller mycket mager a-kassa och rätten till bra sjukvård försvann. Man tvingades ofta flytta och med mössan i hand ta de jobb som fanns.
Men landet var rikt på naturtillgångar och konkurrensen från Sovjet pressade fram teknologiska framsteg. Länge var den ekonomiska tillväxten därför stark. Men idag har tillväxten gått i stå, finanskapitalet skapat enorma bubblor som sedan brustit och med jättelika ekonomiska resurser styr storkapitalet det politiska systemet och omöjliggör en vettig ekonomisk politik.
Resultatet blir svag tillväxt, kronisk massarbetslöshet, med många miljoner som gett upp att leta efter jobb och enorma välståndsklyftor. Samtidigt förfaller infrastruktur som skolor, vägar och massor av broar hotar att rasa eller rasar ihop. Idag hittar man inga rapporter från Svenskt näringsliv att vi ska kopiera den amerikanska modellen. Bara centerpartiet ser otrygghet i arbetslivet som idealet.
Modellen Thatcher
När Margaret Thatcher styrde Storbritannien såg högerkrafterna i Sverige landet som en modell och centerledaren Annie Lööf gör det fortfarande. Thatcher var förvisso en stark ledare men det brittiska folket var inte lika imponerade och bara Falklandsskriget och valsystemet räddade henne från valnederlag. Ekonomiskt räddades hon av att det då pumpades upp massor av olja ur Nordsjön, en effekt av klimatet för miljoner år sedan.
I dag är det väl ingen, (utanför den svenska regeringen), som ser den dödssjuka brittiska ekonomin eller dess fältskär premiärminister Cameron som ideal.
Många kommer säkert ihåg hur Japan höjdes till skyarna. Dit gick studieresorna fyllda med företagsledare, politiker och media. Landet skulle snart bli det rikaste i världen. Japan var också mycket bra på att göra felfria produkter. I USA sa man på skämt att om man bara kunna exportera den amerikanska konfliktmodellen med dyra advokater skulle nog tillväxten i Japan kunna stoppas.
Men det som sedan knäckte Japan var det amerikanska kravet på att släppa bankernas utlåning fri. Effekten blev en enorm fastighets- och lånebubbla som följts av 20 års stagnation. Den har man ännu inte kommit ur bland annat på grund av bristen på jämställdhet mellan könen som gör att halva befolkningens förmåga inte tas tillvara och att barnafödandet ebbar ut med kraftigt sjunkande befolkning som resultat.
Dopad modellekonomi
Svenskt näringsliv utnämnde Irland till sin modellekonomi. Och tillväxten var länge imponerande liksom sysselsättningen.
Ingen sa eller insåg dock att landet var dopat av ett oansvarigt bankväsende, enorma EU-bidrag från oss andra och att Irland var och är ett mot oss andra osolidariskt skatteparadis där våra storbolag kan redovisa sina vinster och undgå rimlig beskattning. Men ekonomin kraschade och skattebetalarna fick stå för fiolerna, också vi andra EU-betalare.
Sverige var ju länge för miljoner utomlands idealet vilket nog störde våra grannländer. Desto stoltare var Finland för drygt 20 år sedan när landet utnämndes till Nordens japaner. Tillväxten var då hög med närmast astronomisk prisuppgång på bostäder i Helsingfors. När de passerade priserna på Manhattan i New York var stoltheten närmast euforisk. Man hävdade att detta var helt rimligt i Nordens Tokyo – sen kom raset med mångdubbling av arbetslösheten och kraftigt negativ tillväxt.
Slut på lovsångerna
Danmark blev drömlandet i början av 2000 talet. Man hade i sin modell kallad ”flexicurity” kombinerat den amerikanska snabba jobbomsättningen med en hög ersättning i a- kassan. På internationella möten där svenska ministrar tidigare fått uppträda var det nu de danska stats- och finansministrarna som stolt predikade sitt evangelium.
Men med finanskrisen tog lovsångerna slut: Den danska bomarknaden rasade ihop, massor av banker har gått och kommer att gå i kaputten och tillväxten är usel.
Ibland har enskilda nationella fenomen utmålats som ideal även för oss i Sverige. Många kommer nog ihåg artiklarna i de stora tidningarna om hur bra de grekiska pensionerna var. Det var där man kunde leva gott och vi borde ta efter deras modell. Nu vet vi facit.
Så slutsatsen kan bara bli: Se upp med mediers och politikers lovsånger till olika ekonomiers påstådda framgångar. Vi kan säkert lära oss något av alla andra länder. Men när någon makthavare höjer ett land till skyarna är sannolikt ofta syftet att göra om vår egen ekonomiska modell för att gagna egna intressen.